Henemark: "Kungen är en underbar person"

Innan "Let's dance" var du folkskygg, deprimerad och ägnade dig åt "Smallville"-repriser. Är du rädd för att halka tillbaka till det där?

– Nej, jag känner snarare att jag har fått en bra start för att vara social igen. Jag hade en kris i början eftersom jag kan vara rädd för media och allt det där, men jag klarar det om jag vill så det var lika bra att ta tjuren vid hornen.

Du har berättat att du tidigare dämpade din ångest med alkohol, hur dämpar du den nu?
– Man måste bygga på självkänslan och då är det terapi som gäller. Jag har lyckats få ett tankemönster som fungerar där jag inte snurrar in mig i att trycka ned mig själv. Jag dricker nu, men inte på det sättet. Då drack jag för att döva smärtan, vilket bara gav mig mer smärta.

Vad är det du inte har gillat hos dig själv?
– Jag hade totalt självförakt över allting. I början av "Let's dance" började jag med det igen och kunde inte skilja på kritiken jag fick av juryn och hur jag kritiserade mig själv. Så det har varit nyttigt för mig att göra det här.

Varför tror du att folk gillar dig så mycket?
– Först trodde jag att de tyckte synd om mig och det kanske det var till en viss del, men jag tror inte bara att det var det. Det finns små barn som gillar mig som inte alls vet om allt det andra, så jag tror att jag går igenom rutan. Jag är väldigt stark, glamourös och genuin.
 

"Kungen är en underbar person"

Men kan det inte också vara att folk har tagit ditt parti efter kungaskandalen? Lite som ett sätt att visa att de står på din sida och inte kungens, då många ser det som att kungen var otrogen.
– Ja, jag trodde att folk skulle racka ned på mig efter det där. För jag var så lättad över att det hade gått så många år och trodde aldrig att det där skulle komma upp. Jag trodde att vi hade vänt blad och att allt hade sopats under mattan för gott. Men så var det någon som bestämde sig för att lufta och damma upp mattan och dessutom kommentera det, jag hade inte tänkt kommentera det själv. Då tänkte jag 'jag får emigrera'.

Du har sagt att du var lite förälskad i kungen. Kan du ibland fundera på hur det hade varit om han bara hade varit en Carl Gustaf?
– Ja, då hade saker och ting varit annorlunda. Men då hade hela hans liv varit annorlunda. Han är en underbar människa och det vet alla som känner honom. Han har humor och är en rolig person, jag har bara gott att säga om honom.

När upphörde er kontakt?
– Det är en massa år sedan, men jag vill inte prata om det faktiskt.

Bara en sak till som jag tänkt på. Du har ju levt som hemlös och det är ungefär motsatsen till att leva i ett slott.
– Ja det kan man lugnt säga, haha. Men jag har levt i både slott och koja och utan koja.

"Boken var tänkt som ett livstestamente"

Jag måste bara fråga om det inte kändes irriterande att andra tjänade pengar på din historia med kungen?
– Klart det var irriterande, men så har det alltid varit.

Men nu kommer snart din egen bok.
– Ja, men den kommer inte att handla om honom, det finns många andra spännande saker som har hänt i mitt liv. Från början var boken tänkt som ett livstestamente över mitt liv, men tack vare "Let's dance" så får boken ett lyckligt slut. Det känns som en saga, när jag dansade med Tobias förut och han lyfte upp mig och solen lyste på mig tänkte jag 'My God, jag lever i en film!'.

Hur känns det att vara så brutalärlig med sitt liv och berätta om allt från självmordsplaner till att ha varit inspärrad på psyket?
– Jag hade ingenting att förlora eftersom jag inte hade tänkt vara kvar, jag ville bara få mitt sista ord sagt.

Men jag menar även nu, kan det inte kännas lite obehagligt att gå runt på stan och tänka att 'han där borta vet allt om hur jag planerade mitt självmord'?
– Jo, men samtidigt har jag varit en offentlig person så länge att det känns som att alla människor är lite av en vän. De har ju följt mig så länge i tidningarna, så det känns som om man träffar folk som är bekanta. Jag känner inte dem, men de känner mig.

"Första gången jag känner känslor på flera år"

När var du kär senast?
– Det var längesen, oj oj oj. Ungefär fem-sex år sedan.

Vad hände?
– Han var inte från Sverige, så det blev en ohållbar situation. Och jag hade redan börjat må dåligt så jag var tvungen att ta hand om det först. Det var inte ett sunt förhållande överhuvudtaget, men väldigt passionerat.

Hur är din drömman?
– Jag vet inte om jag har någon drömman längre. Eller drömkvinna. Men vi får se, den här sommaren kanske blir jätterolig. Jag har ju äntligen kommit i form, beach 2012 här kommer jag. Det är faktiskt första gången jag känner lite känslor på flera år.

För någon speciell person?
– Nej. 

Okej. På tal om något helt annat, hur var det att vara känd och samtidigt hemlös?
– Det var lite konstigt, men jag var inte den enda som var känd i den världen. Jag stötte på andra, som Leila K och Torsten Flinck. Det förvånade mig.

Ni kunde ha bildat ett band!
– Ja, det skämtade vi om. Faktiskt, på riktigt. Men jag stötte på ännu fler än dem, det är lätt att hamna där.

Får man inte ett helt nytt perspektiv på livet efter att ha levt som hemlös?
– Jo, verkligen. Man bli mer ödmjuk och förstår hur tufft det är att inte äga ett eget hem. Man är ständigt i andra människors godtycke. Det tär på självkänslan något fruktansvärt.

"Alexander borde be om ursäkt"

Det finns ett klipp från en intervju med Stina Dabrowski när du precis har hoppat av Army of lovers och de andra medlemmarna säger väldigt elaka saker om dig.
– Ja det var en jättechock. De hade pratat bakom min rygg och det var väldigt, väldigt konstigt.

Har du förlåtit dem?
– Det var så längesen nu. Allting hände så fort och jag var väldigt chockad. Allt var väldigt underligt. Vi hade jobbat ihjäl oss och det var väldigt mycket avundsjuka. I boken kommer jag berätta mer om den tiden och om saker som kommit fram nu som jag inte visste om.

Som vad?
– Ja du, det kan jag inte avslöja nu. Men jag och Carina Nunstedt (medförfattare till boken, reds. anm) har verkligen forskat och grävt i vad som hände bakom kulisserna. Det är intressant, kan jag säga.

Skulle du kalla de andra medlemmarna för dina vänner?
– Jean-Pierre Barda tycker jag väldigt mycket om. Alexander Bard… han tycker jag också om, egentligen. Det var många år som vi var väldigt tajta så det är svårt att inte känna så, men jag är väldigt förvånad över att veta vad som hände bakom min rygg. Han borde komma och be om ursäkt och jag skulle förlåta honom då, men den dagen han inser att man inte kan göra det som han har gjort kommer jag få vänta på.

Vi blir plötsligt avbrutna av en äldre dam som håller en lång monolog för Camilla om hur fantastisk hon är och avslutar med "jag tror att halva Sverige älskar dig".

Händer det där ofta?
– Jag brukar inte gå ut så mycket, men när jag gör det händer det ganska ofta. Jag blir lika chockad varje gång.

Jag skulle alltid gå ut om jag var du.
– Grejen är att jag i början inte vågade ta åt mig alls, för jag hade så dålig självkänsla. Men nu försöker jag verkligen njuta av det. Jag tänker, varför inte?

Se det omtalade klippet när Army of lovers intervjuas av Stina Dabrowski här: