Du kan få charkbrickan och Robinson – bara jag får Football Manager

– Men för i hel... det är ju lördag kan vi inte bara mysa, dricka bubbel och kika lite Robinson? Så slipper du sitta med den där skiten ett tag.

Orden är min goda kollega Gabriella Barks från en krönika titulerad "Vi behöver prata om Football Manager aka TRÅKSPELET" där hon beskriver en kväll tillsammans med sin datorspelande pojkvän. Kort därefter påstår hon att Football Manager är som att titta på färg som torkar. 

Och lösningen... skulle vara... Robinson?

Varför skulle Gabriellas pojkvän vilja titta på ett gäng gnälliga "överlevare" i tygtrasor lägga pussel och käka kokosnötter på bästa sändningstid? 

Jag gav förra säsongen av Robinson en chans – på inrådan av just Gabriella Bark – och fick bokstavligen se målarfärg torka i "överlevarnas" ansikten. Utöver det fick jag se en man dumpa sin avföring i havet. "Bra tv" kallas det. Varför man nu skulle vilja smälla i sig charkuterivaror och skåla med bubbel till en vuxen mans motbjudande beteende går bortom mitt förstånd.

Jag läser krönikan igen. Blicken fastnar vid ett flertal formuleringar och ilskan växer inom mig. Ni vet sådan där produktiv ilska som bränner till när någon kommer med befängt påstående och du vill hugga tillbaka som om du vore Sir Vääs. Om han nu hade snirklat sig ur mellanväggen i akvariet på Skansen.

Gabriella Bark målar upp en mysig bild av en lördag kväll: ”En kyld flaska bubbel står på bordet. Charken är uppdukad. Oliverna ligger och glänser i Skultuna-skålen”. Men pojkvännen vill i stället mumsa i sig delikatesserna vid datorn.

Det Gabriella förmedlar är att man blir fullständigt uppslukad och frälst i Football Manager. Det är en helt korrekt beskrivning – men varför skulle det vara ett problem för vare sig Gabriella eller hennes pojkvän?

Låt mig i stället citera den världskände kompositören Giuseppe Verdi: ”Du kan få universum om jag får Italien”. 

Du kan få charkbrickan, Skultuna-skålen med oliver och Robinson. Om jag får Football Manager. 

Jag ska snart försvinna in i min fiktiva karaktär som fotbollstränare, men först ska jag lämna ett sista tips till Gabriella Bark och alla tvivlare – If you can't beat them join them. 

Välkommen in i värmen!

Läs Gabriella Barks krönika här!