Alla tjejer lämnar bönderna i Bonde söker fru – och jag FÖRSTÅR dem
KRÖNIKA. "Ärligt talat, hade jag varit med i Bonde söker fru hade jag också lämnat om det enda jag erbjöds var "dejter" i matbutiken eller i en dånande traktor", skriver Nyheter24:s Mathilda Lundqvist.
Något ovanligt har hänt i årets Bonde söker fru.
Bönderna Matthew Haggerty och Henrik Kullander har, trots sitt genuina sökande efter kärlek, fått se tjej efter tjej lämna programmet av fri vilja. I skrivande stund har de båda blivit lämnade av tre tjejer vardera, vilket är rätt mycket med tanke på att varje bonde bara får bjuda in fyra tjejer till gården.
Kvar på Henriks gård är en kvarvarande tjej (som alltså inte fått känna sig vald, och som Henrik de facto inte heller valt), och i Matthews fall har programledaren Linda Lindorff fått blixtinkalla en helt ny tjej från högen med brev.
"Gud, vad det gnälls"
I sociala medier har jag sett reaktioner på de många tjejernas beslut att lämna gården. "Har man gett sig in i leken får man leken tåla", "Det var bättre förr" och "Gud, vad det gnälls så fort man inte får uppmärksamhet", skriver upprörda tittare.
Men så kan man ju heller inte resonera.
Hellre fly än illa fäkta
Om vi säger så här: Det krävs ingen atomfysiker för att konstatera att de här killarna saknar förmågan att skapa ens en tillstymmelse till flirtig eller romantisk stämning – even though I love them both. "Du är otrolig, men de där kärlekskänslorna saknas", som alla avhoppade tjejer så fint beskrivit det.
Så ärligt talat, hade jag varit med i Bonde söker fru hade jag också lämnat om det enda jag erbjöds var "dejter" i matbutiken eller i en dånande traktor. Jag hade inte heller stannat kvar och ödslat känslor, semesterdagar och tid ifrån familjen för veckor av "friendly banter", som australiensaren Matt skulle ha sagt.
Allt för att sen riskera att bli bortvald och bortgjord när Linda kommer på besök och det är dags för val. Tack men nej tack, det där sköter jag hellre på eget kommando. Hellre fly än illa fäkta.
Allt avvisande gör ONT i mig
Samtidigt tänker jag inte sticka under stolen med att det gör fysiskt ont i mig av att se Henrik brista ut i gråt över ännu ett avvisande. Eller att se Matthew behöva säga hejdå till den tjej han garanterat hade tänkt välja i slutet, som inte kände likadant för honom.
Men oavsett hur mycket det smärtar så förstår jag verkligen var och en av tjejerna. Och "har man gett sig in i leken får man leken tåla", som kritikerna redan konstaterat.
