Birgitta Svendén tar avsked från Operan
Operachefen Birgitta Svendén går i pension efter nästan 40 år i den klassiska musikens värld. Hon ser tillbaka på ett liv i strålkastarljuset – och bakom skrivbordet.
... vad hon drömt om att genomföra:
Jag önskar att jag hade kunnat få sätta check på om- och tillbyggnaden av operahuset och sen, en lite mer konstnärlig historia, hade jag velat avsluta med att sätta upp ”Mästersångarna i Nürnberg” av Richard Wagner i vår, men där fick vi ge med oss på grund av pandemin.
... framtiden som väntar:
— Jag lämnar inte musikens värld utan kommer att fortsätta styrelsearbetet för Musikhögskolan och Svensk scenkonst. Sen fick jag en önskepresent; ett helårsabonnemang i ett av våra konserthus och jag kommer att gå och lyssna regelbundet framöver.
... karriärvalen hon gjort i livet:
— Jag har fått vara nära musiken hela livet och är så oändligt tacksam över att jag fått göra allt det här! Livet kan ta sig väldigt olika banor och rådet, om man ska ge det, är att hoppa på lite olika tåg för det händer inget hemskt om det är fel tåg. Bättre att hoppa av än att ångra att man inte hoppade på.
Dagen när hon ska packa ihop skrivbordet och lämna kontoret på Kungliga Operan är här och efter de 13 år som gått sedan Birgitta Svendén tillträdde som operachef och sedan vd ser hon både en konstnärlig och organisatorisk utveckling hon är stolt över.
— Jag älskade tiden som sångerska, både på Operan och internationellt. Jag tyckte det var underbart, men jag ska ändå säga att de här 13 åren har varit absolut roligast. Det har varit fantastiskt kul att ha fått vara med och leda arbetet i den här organisationen och fått genomföra visionerna och målen, berättar hon.
Inte självklart att tacka ja
Att tacka ja till rollen som operachef var inte svårt, däremot lockade vd-rollen inte alls från början.
— Operachefsjobbet kände jag att jag klarade av men vd-funktionen var jag mer osäker på och det tog lång tid för mig att fatta beslutet. Men när jag hade bearbetat alla frågetecken, som det att bli chef för gamla kolleger, kände jag att den här möjligheten kommer bara en gång i livet och den ska jag ta, förklarar hon.
Hon ser sig som en lyssnande och närvarande chef, men att inte vara för snabb i omdömena och ta in andras synpunkter, är något hon har blivit bättre på under vägen.
— Sedan är man nog rätt härdad som sångare, för allt vi gör bedöms. Så när det blåser har jag haft en förmåga att se att det nog inte är jag som person utan min yrkesroll som får frågan på bordet.
Metoo och pandemin utmanade
Åren på Kungliga Operan har inte alltid flutit på smidigt, tvärtom har man i vissa perioder jobbat i baktakt och bland utmaningarna är det de senaste årens pandemi och metoo-rörelsen som har satt störst avtryck.
— Metoo kom ju som en bomb som äntligen briserade. I grund och botten var det inget förvånande, utan rätt väntat. Det har funnits och pågått länge och där behövde vi ta tid och hitta hur vi skulle arbeta med det och där har vi hittat en väg framåt nu, säger hon.
— Pandemin var svårare för det var ju helt oväntat, tufft och många gånger väldigt sorgligt eftersom konstnärer använder sina kroppar och instrument hela tiden och att då stänga ner har varit svårt. Men vi har överlevt och kunnat upprätthålla kontakten med publiken, inte minst tack vare digitaliseringen.
