Filmrecension: Sentimentalt i hisnande landskap

Där den amerikanska Södern möter Atlanten finns ett landskap som filmkameran älskar. Det vidsträckta marsklandet, ständigt i förändring genom ebb och flod, har skildrats med hänförd blick i filmer som "Tidvattnets furste" och "Beasts of the Southern wild". I "Forrest Gump" var det de gyllene solnedgångarna i South Carolinas våtmarker som gav den brutne Löjtnant Dan livslusten åter.

Landskapets hisnande skönhet spelar en central roll i dramat "Där kräftorna sjunger". Eller som huvudpersonen Kya (Daisy Edgar-Jones) beskriver den: "Våtmarken är en plats av ljus, där gräs växer i vatten, och vattnet flyter ihop med himlen."

Men det säregna vattenlandskapet är inte bara ögongodis, det är också en slitsam utmaning för dem som bor där. Inte minst för Kya, som växer upp med en våldsam pappa som sätter skräck i familjen. Mamman är den första att fly, sedan vart och ett av syskonen. Vid sju års ålder blir hon helt ensam i det slitna huset i vildmarken.

Denna sorgliga historia berättas inifrån häktet i den lilla staden Barkley Cove i North Carolina. Året är 1969 och den vuxna Kya är anklagad för mord på en ung man från trakten. För sin advokat (David Strathairn) återger hon motvilligt händelserna som förde henne hit, om kärlek och svek, förtvivlan och styrka.

Filmen bygger på Delia Owens storsäljande roman, och även filmatiseringen vänder sig till de stora massorna. Den är vansinnigt tjusig, ohämmat romantisk och skamlöst sentimental.

Medan Kya tillåts bära runt på en viss mystik tecknas människorna omkring henne med en trubbigare penna – redan vid första anblicken förstår vi om de är onda eller goda, från den varmhjärtade specerihandlaren till den lömska häradsbetäckaren.

Det finns andra problem med filmen, som att undersköna Edgar-Jones (mest känd från tv-serien "Normala människor") spelar den utstötta träskflickan Kya med vackert hårsvall och svettfria armhålor, och att hennes nära relation med naturen (som utforskas utförligt i romanen) helt överskuggas av en mer traditionell kärlekshistoria.

Men det krävs ett hjärta av sten för att inte bli gripen av Kyas öde. Efter en stund i hennes värld börjar man rentav drömma om att få kryssa mellan våtmarkens grästuvor i en liten motorbåt, i den gyllene solnedgången.