I Marvels serieförlaga skiljs den utomjordiska kejsarinnan Shalla-Bal från sin älskare Norrin Radd, som blir den första Silversurfaren i planetslukaren Galactus tjänst. I Marvels "The Fantastic Four: first steps" har kejsarinnan Shalla-Bal själv tagit över surfbrädan.
Att Silversurfaren förvandlats till kvinna fick en del av Marvelfansen att se rött, trots att det redan skildrats i vissa av serierna. Men de negativa reaktionerna är inte något som verkar ha påverkat skådespelaren Julia Garner som har sagt att hon bara fortsatte "göra sitt jobb". I förberedelserna för rollen innebar det bland annat att lära sig att röra sig som en surfare och sätta sin egen prägel på rollfigurens fysik.
— Jag ville att det skulle finnas en elegans, nästan som en sorts dans, säger Julia Garner.
Tragisk berättelse
Enligt Garner har den nya filmen behållit Silversurfarens moraliska dubbelhet.
— Det är en ganska tragisk berättelse i berättelsen, men jag tror att tvetydigheten var väldigt viktig att ha för en rollfigur som man inte kan vara 100 procent säker på, säger Garner.
"The Fantastic Four: First steps” inleder fas sex i Marvels filmiska universum och utspelar sig i ett slags retrofuturistiskt 60-tal. Det är superhjältefabrikens tredje så kallade ”reboot” om hjältarna Mr Fantastic, Invisible Woman, The Thing och Human Torch som måste skydda jorden från Galactus, en enorm gud som reser runt i universum och förtär planeter.
”Galactus är inte ond”
Skådespelaren Ralph Ineson axlar rollen som den gigantiska guden och ifrågasätter om Galactus är en riktig skurk, eftersom denne inte har något val annat än att följa sin natur.
— Galactus är inte ond. Han är en kosmisk kraft som slukar planeter för att bibehålla ordning. Han väljer inte att göra det men han är till stort besvär om du bor på en av planeterna som han ska förtära, säger Ineson.
Han förberedde sig för rollen genom att dagdrömma ur Galactus perspektiv, till exempel varje gång han befann sig i en hög byggnad.
— Galactus är 14 miljarder år gammal. Hans förhållande till mänskligheten är att den är ganska betydelselös, så det handlade mer om att förstå den vidsträcktheten, makten och tidlösheten. Och hur trött han är efter att ha hållit på med det så länge, säger Ralph Ineson.
