En gåta (hur dog de?), ”en jättefin kärlekshistoria” (den unge Nils Strindberg och hans trolovade) och Arktis på det. Bea Uusma pratar om Andrées polarexpedition som ”hela kostcirkeln”, i hennes ögon en egen värld.
— Om man ska vara lite flummig och poetisk – är det Andrée-expeditionens gåta som jag försöker lösa, eller är det något annat? Kanske är det bara ett stort konstprojekt som har vetenskaplig täckmantel, det här är hur jag vill leva mitt liv, tror jag.
Missa inget viktigt, följ oss på GoogleDet existentiella stavas Arktis och naturens brutalitet.
— Människan har så stora planer, men när man är i Arktis blir man satt på sin plats, det är inte man själv som bestämmer, man kan ha med sig hur mycket portvin som helst, men det spelar ingen roll, man kommer ändå att trilla i vattnet, säger Bea Uusma.
I döden
Andrée-expeditionen släpade med sig portvinet från Oscar II ända in i döden. Bea Uusma utbildade sig till läkare för att ta reda på vad som hände när trion – efter tre månaders vandring på isen – lyckats ta sig iland på Vitön. Efter den förra boken, ”Expeditionen: Min kärlekshistoria”, har hon gjort alla vetenskapliga analyser hon kunnat och lyckats tyda en uppblött dagbok – in i det sista tycks Andrées nationalistiska perspektiv intakt.
— De har gått i land på en skitö, som ingen bryr sig om. Han travar runt i snöstorm och skriver att ”vi är de första landsmän som går här”.
Till sist fick Bea Uusma både tillstånd och finansiering – hon sålde sin lägenhet – till en egen expedition till Vitön, bland annat för att gräva fram skelettdelar efter de tre männen.
Men när båten kom fram förra sommaren hade ett stort valkadaver drivit i land och den enda vägen till Andrée-expeditionens tältplats blockerades av sex isbjörnar. Under sömnlösa nätter fantiserade Uusma skämtsamt om att söva ner de norska vetenskapsmännen för att sedan jaga bort de numera fridlysta djuren med otillåtna skrämselskott.
— 1930 sköt man björnar kors och tvärs bara för att kunna ta sig fram till lägerplatsen.
Dna-analys
Du lever för sent?
— Jag lever i alla tidsåldrar samtidigt, jag befinner mig i 1897 men också helt rätt – för nu kan jag göra en dna-analys av de rödbruna fläckar jag har hittat i Fraenkels kavaj för att kunna påvisa att det är blod.
Imponerade poliser ber ibland Bea Uusma att ägna sig åt brottsutredningar i stället.
— Det fina med livet är vart det kan ta en om man bara går dit där det är roligt att vara.
