Stina Oscarsons sista pjäs är en nytolkning av Selma Lagerlöfs klassiker. Manuset bygger på två års samtal och intervjuer med människor runt om i landet, ett projekt Oscarson aldrig hann slutföra innan hon avled i sviterna av sjukdomen anorexia tidigare i år.
Ständigt samarbete
Hennes önskan var att Astrid Menasanch Tobieson skulle ta över projektet. Menasanch Tobieson har nu skrivit klart manus och regisserar även föreställningen, men framhåller att uppsättningen är ett ständigt pågående samarbete:
Missa inget viktigt, följ oss på Google— Den handlar om en impuls som Stina satte i gång, inspirerad av Selma. Hennes vision var enorm, och jag skickar vidare mina impulser som i sin tur skickar vidare dem till publiken, säger hon.
Stina Oscarson ville först göra en familjeföreställning av "Nils Holgerssons underbara resa", men med tiden ändrades projektet till att bli en föreställning om det samtida Sverige för en i första hand vuxen publik.
”Uppdrag Holgersson” bygger på intervjuer med 140 personer från Norrbotten till Skåne. Två skådespelare bär grundstommen i materialet, men på varje ort medverkar ett antal lokalt förankrade personer i föreställningen.
Det betyder att föreställningen inte är klar förrän den spelats på respektive ort – oavsett om det är i Ystad, Jokkmokk eller Arvika.
— Den påbörjas och blir klar varje gång den spelas, säger Astrid Menasanch Tobieson.
Speglar Lagerlöf
I föreställningen är det tänkt att den fiktive Nils Holgersson ska vara med i pjäsen. Men 120 år gammal och med rollator får han förhinder, och de två skådespelarna får försöka minnas hans berättelse.
Där träder den intervjuade ensemblen in och ”räddar” föreställningen.
— Någon i publiken kan räcka upp handen och säga: ”Jag vet någonting om fattigdom. Eller att gå igenom isen. Jag vet någonting om att vandra från söder till norr i ett sökande efter ett drägligt liv”. Deras berättelser speglar Selma Lagerlöfs berättelse, säger Menasanch Tobieson.
Utan samarbetet mellan ursprungsidé, skådespelare och publik hade föreställningen blivit något helt annat, menar hon:
— Den kanske hade blivit en underbar resa i något slags nyare tid. Men nu är pjäsens form unik eftersom den bara kan göras tillsammans. Den händer bara en gång på varje teater tack vare folk från orten.
