Medan hans tyska förlag snabbt satte upp stora Nobelplakat på bokmässan i Frankfurt nöjde sig den statliga ungerska litteraturagenturen med ett A4-papper. Det väckte ilska på hemmaplan, berättar Dora Szekeres. Den ansvarige bemötte till slut kritiken i en kort tidningsartikel.
— Han skrev att Krasznahorkais framgång och Nobelpris är beviset på att ”vi gör vårt jobb bra”. Det är såklart inte sant, Krasznahorkai har gjort allting själv!, säger hon.
Årets Nobelpristagare har inte gjort någon hemlighet av sin kritiska inställning till premiärminister Orbáns nationalkonservativa styre. I SVT:s traditionella Nobelintervju beskriver han det politiska läget i landet som ”fruktansvärt” och ”mycket svårt”.
Någon statlig Nobelsatsning på hans författarskap har ännu inte synts till, enligt Dora Szekeres. Däremot publicerade Viktor Orbáns presschef en bild med konstaterandet att Ungern nu fått Nobelpris.
— Jag skulle aldrig säga så, det var Krasznahorkai som fick det, hans böcker och hans fantastiska romaner, säger hon.
Ruffig gata
På ruffiga Dankógatan i Budapest har någon klistrat upp hyllningsaffischer med Krasznahorkais porträtt på stuprännorna. ”Kära ensamma, trötta, känsliga läsare” svarar han på sin Facebook-sida, ”djupt rörd" över gratulationerna.
Många ungrare gläds enormt över priset, berättar Dora Szekeres som nämner en rad initiativ, inte minst i Krasznahorkais uppväxtstad. Som redaktör på det självständiga ungerska litteraturmagasinet Litera har hon också fått massor av frågor.
— Den genre som han mer eller mindre uppfunnit är så unik att många är rädda för att läsa honom, men när de börjar inser de hur intressant det är, mörkt men också roligt, humoristiskt och ironiskt.
Patriotism ”överallt”
I dagarna kommer hans senaste roman, ”Ungerska nationens säkerhet”, på svenska. I centrum står en fjärilsexpert på Naturhistoriska museet vars nye chef är "en politruk som uppmanar de anställda att lyfta fram de ungerska träden”.
— Det blir komiskt, de här träden och buskarna finns ju precis överallt, säger hans översättare Daniel Gustafsson som konstaterar att Krasznahorkai ironiserar över en patriotism som ska tryckas in precis överallt.




