Hon har kommit till Stockholm via Polen tillsammans med sin snart 18-åriga dotter.
— Det är framför allt fint för henne att komma hemifrån, säger Sofia Andruchovytj som de tre senaste veckorna har bott nästan helt utan el men som till skillnad från många andra ändå haft värme.
Klicka här för att följa oss på Google— Jag skulle säga att den svåraste tiden under hela kriget är nu.
Tre timmar åt gången har de haft el som mest och då hunnit ladda sina powerbanks, telefoner och datorer. De ryska attackerna i Kiev kommer i princip varje dygn, berättar hon och två nätter i veckan är det ”riktigt illa” med kanske 50 robotar och 700 drönare. Sofia Andruchovytj har bäddat åt sig själv och dottern i lägenhetens fönsterlösa korridor.
— Det enda det skulle hjälpa mot är glassplitter, säger hon.
Just nu råder en stor allmän trötthet.
— Vi lever i den här konstanta spänningen, även om det känns som att vi är vana vid det är det inte så. Det vore omöjligt, det här är en helt annan nivå.
Växande hunger
Sofia Andruchovytj började skriva ”Amadoka” redan efter Majdanrevolutionen 2014. Då var hon 32 år och uppmuntrades av en växande hunger efter tidigare mörkad ukrainsk kultur.
I det tusensidiga eposet skildrar hon Ukrainas bortglömda och såriga 1900-talshistoria, inklusive pogromerna och avrättningarna av ukrainska judar under andra världskriget.
— Inte bara rollen som offer utan också som förövare är en del av vår identitet och det viktigaste är att få veta vad som hände i verkligheten.
Den andra delen handlar om Stalins systematiska utrotning av ukrainska författare och kulturskapare, däribland Mykola Zerov, lingvist och poet – ”en ukrainsk Rilke” säger Sofia Andruchovytj om sin personliga favorit. Tillsammans med tusentals andra arkebuserades Zerov 1937 i karelska Sandarmoch.
— Det var svårt att ta in omfattningen av det ryska dödandet, säger hon och berättar att arkivupptäckterna chockade henne.
Utsålt
Nu publiceras Zerovs lyrik igen tillsammans med andra mördade författares verk. Tidigare i veckan, dagen efter det värsta anfallet mot Kiev hittills, fick Sofia Andruchovytj en förfrågan om att delta i en litteraturkväll från en av arrangörerna, en trebarnsmamma utan el och värme, som ordnar boksamtal i en Kiev-teater för 600 personer. Det blir alltid utsålt.
— Kulturen i Ukraina är så viktig nu.
