Med den senaste romanen övervann han en skrivdepression. Men i år fyller den sedan länge Nobelpristippade rumänen 70 år och har bestämt sig för att ta det något lugnare, berättar han.
Är det uttröttande också att föras fram som Nobelfavorit?
Klicka här för att följa oss på Google— Jag vet inte ens om Akademien känner till mig. Jag vet inte om jag någonsin har varit på tapeten, det jag vet är att vissa personer har skrivit att jag förtjänar priset och det är en stor lycka för mig.
”Theodoros” har han burit med sig länge. Som ung assistent vid universitet i Bukarest undervisade Mircea Cartarescu på kurser som ingen annan ville ge. Det var före murens fall och innan han vid 34 års ålder fick resa utomlands. Bland de författare som han tvingades läsa in sig på fanns Ion Ghica, vars brev Cartarescu tog del av.
Hisnade
Ghica berättade om den koloniala korrespondensen mellan drottning Victoria och den etiopiske kungen Tewodros II. I den etiopiske härskarens namn, språk och porträtt såg Ghica plötsligt sin försvunne barndomsvän, tjänarsonen Tudor vars enda önskan hade varit att en dag bli kejsare. Perspektivet hisnade.
— Det finns ingen möjlighet att Tudor blev kungen, men när jag upptäckte det här brevet skrev jag i min dagbok: ”det här är en fullständig roman som väntar på sin förförfattare”. Jag kände att jag var tvungen att skriva boken om Theodoros.
I stället för en historisk sanning har han skrivit en fiktiv. Cartarescu låter ärkeänglarna berätta den fantastiska sagan vars historiska slagfält och utnyttjande av kvinnor ibland för tankarna till ”Game of thrones”. Änglaperspektivet gör att han kan väva ihop ”en ocean av historier”, inklusive den om John Lennons släkt och en giraff som kommer till Paris.
— Jag var också överlycklig över att få skriva om kärlekshistorien mellan kung David och drottningen av Saba.
Makt
Men berättelsen om Theodoros, ”spolmasken” även kallad, handlar i grunden om en person med omättliga och destruktiva maktambitioner.
– När jag skrev den här boken hade inte dagens galenskap börjat än, den var i sin första presidentperiod kan man säga. Nu liknar boken det som händer i dag med Epsteinfiler och allt, säger Cartarescu.
— Världen skakar, går nedåt kanske för evigt även om jag fortfarande hyser hopp. Men det är svårt att leva i de här tiderna, och att skriva litteratur.
