Han beskrivs som en av de stora förnyarna av den portugisiska prosan och var också ett återkommande namn i spekulationerna inför Nobelpriset.
Efter att ha utbildat sig till läkare blev António Lobo Antunes författare på heltid på 1980-talet. Han hade deltagit som militärläkare i Portugals krig i Angola och började skriva på allvar efter återkomsten till Lissabon. Yrkeserfarenheterna återkom i hans romaner som ofta var uppgörelser med landets koloniala och nationalistiska förflutna.
I den hyllade ”Benfica-trilogin” skildrar han två familjer i ett Portugal som fortfarande präglas av António de Oliveira Salazars auktoritära styre.
— Man behöver tre saker för att kunna skriva. Tålamod, ensamhet och lite stolthet. Det sistnämnda måste man ha för att inte helt bli besegrad av boken, sade han i en intervju med den svenska nyhetsbyrån PM 2006.
Han skrev ett tjugotal romaner.
— En bra bok är skriven enbart för mig. Jag har en personlig relation till boken. Den tillhör mig och jag tillhör den, sade António Lobo Antunes.
