Jürgen Habermas tillhörde den filosofiska Frankfurtskolan som var skarpt kritisk till totalitära regimers våldstänkande, men även djupt ifrågasättande av det moderna, kapitalistiska konsumtionssamhällets utveckling.
Han föddes i Düsseldorf 1929, när nazismens ondska växte i styrka i Tyskland. Som barn kom han att bli en del av nazismen – för att sedan ta djupt avstånd från den.
Klicka här för att följa oss på GoogleGranskade makt
Som del av den tyska efterkrigsgenerationen blev han senare en universalfigur för ifrågasättande av rådande maktförhållanden genom verk om bland annat borgerlighet och om offentlighet kontra den privata sfären.
Habermas blev professor i Heidelberg, och senare i Frankfurt där han efterträdde Max Horkheimer 1964 –och blev därmed en av de ledande inom Frankfurtskolan.
Drog sig tillbaka
Hans filosofiska tänkande, tillsammans med den äldre Theodor Adorno och den radikale Herbert Marcuse, med flera, kom att vara ledande i det sena 1900-talets vänsterrörelser. 1971 bröt Habermas med Frankfurtskolan.
Filosofen valde att i stort sett dra sig tillbaka 1994, men fortsatte att publicera sig flitigt. Han förespråkade paneuropeisk demokrati och var motståndare till kärnvapen.
Habermas publicerade exempelvis omfattande skriftväxlingar med den respekterade Joseph Ratzinger, som senare blev påve Benedictus XVI. Trots ideologisk fiendskap uttryckte de båda enorm respekt för varandra.
