Vid Hamas terrorattacker bodde Eli Sharabi, i dag 54, med sin fru och två tonårsdöttrar i kibbutzen Be'eri, nära Gaza. Många där var aktiva i fredsprocessen, berättar han.
— Det var det bästa stället att fostra sina barn på, de hade en underbar barndom. Jag minns det bara med ett leende, säger Sharabi.
— Det ironiska är att det var de människor som försökte mest som drabbades hårdast av 7 oktober.
I sin bok berättar han rakt om 491 dagars fångenskap. Tanken på att återförenas med familjen höll honom uppe – först när han blivit fri fick han veta att frun och döttrarna hade dödats.
”Smärtan pulserar genom min nedbrutna kropp, en smärta utan namn och utan form och ingen behöver säga ett enda ord till”, skriver han i sin bok.
Kvar i tunnlarna fanns Alon Ohel, då 24, för vilken Eli Sharabi hade blivit en fadersgestalt. När han talade inför säkerhetsrådet i FN var det med uppmaningen att få de övriga, däribland Alon, fria, något som tog ytterligare sju månader.
— Nu talar vi med varandra varje dag.
Maskar
I fångenskapen var stoppet i toaletten lika permanent som stanken och maskarna spred sig. Var sjätte vecka fick de duscha med en halv hink vatten och utan tvål. Men värst var att de inte fick tillräckligt att äta.
De hade berövats sina skor, och höll reda på datum och tid bara genom Hamas-vakternas regelbundna böner. Sharabi kan arabiska och kunde ställa frågor.
Han hörde Hamasmedlemmar gråta och såg dem få panikattacker. De yngre betraktade honom som ”en person som ville döda palestinier varje dag”, berättar han.
— Jag skulle verkligen vilja separera Hamas och de civila palestinierna, men sorgligt nog går det inte. Dagen efter kidnappningen var det en civil mobb som försökte lyncha mig, säger Sharabi som den gången räddades av Hamas.
Skräcken
Han stödjer den israeliska armén men skriver inget om premiärminister Netanyahu.
— Vem bryr sig om Netanyahu, vem bryr sig om politik? I den här boken lider människor 50 meter under jorden. Allt jag brydde mig om var skräcken jag såg i min dotters ögon.
Enligt Unicef har 71 000 palestinier dött i kriget sedan 7 oktober i Gaza.
Går det att se en framtid i detta?
— Hur slåss man mot terrorister, som gömmer sig bakom sin egen befolkning? Om du har en bra lösning, så tror jag att den israeliska armén skulle vara glad att lyssna.
