Elin Kvist: "En schizofren mix av sexorgier och buskis"
KRÖNIKA. Om den svenska nöjesarenan och Melodifestivalens framtid.
Elin Kvist är nöjeschef på Nyheter24.
Landsmän och festivalfebriga medborgare. Jag förstår inte riktigt.
Ena sekunden vill ni se dansbandskungen Christer Sjögrens lismande uppenbarelse göra kaos med våra mest traditionella folkvisor.
Ni vallfärdar i busskaravaner till Gekås i Ullared för att se karln framföra låtar från sitt senaste lågvattenmärke till skivsläpp, och några av er skulle med största säkerhet även ta ut de där svettiga övertidstimmarna för att hinna stå i den icke ont anande signeringskön innan showen.
Stundtals älskar ni Dansbandkampen och skrattar högt till Stefan & Krister.
I det andra ögonblicket byter landets tevepublik skepnad och röstar tveklöst vidare en rappande Trinidad-tok i årets mest folkkära produktion. Swingflys bidrag i Melodifestivalen var allt annat än smörig Körslaget-pop, och grabben tycks vara en smått ruffig och världsvan typ.
Så var på vägen glömde ni Christer?
Lördagens resultat speglar dessutom gårdagens nyheter. Senast skickade ni ju den bagagetunga Jay Smith vidare till en solklar seger i Idol 2010 - trots hisnande drogskandaler och svidande otrohet genom bortamatcher på Idolhotellet.
Gränslandet mellan fredagsmys och gangstertugg suddas sakta men säkert ut, och mysbrallornas fäste i de svenska vardagsrummen är snart ett minne blott.
Inom kort kan vi glömma tacofredag och uppesittarkväll med Bingolotto, Malou von Siverts morgonmysiga Efter Tio eller den urtvättade Lisebergs-tishan ni glider runt i till lördagens V64.
Vad vi har kvar är taktlösa jänkarfasoner där barturnéer och gaddade tvättbrädor står i fokus.
Sveriges nöjesarena är en schizofren sammansättning av direktsända sexorgier och svennig buskisunderhållning, med en tydlig förkärlek och växande fallenhet för det förstnämnda.
En arena där snart ingen frågar efter Christer.
