Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Elin Kvist: "En dolk i ryggen av husvagnssverige"

- 01/03/2011, 08:43 -
1 av 3

2 av 3

Pelle T Nilsson/Nyheter24

3 av 3

HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX

KRÖNIKA. Om det sviktande omdömet bland landets röstande och påstått musikälskande befolkning.

Alla som någon gång har velat referera till undertecknads blonda uppenbarelse som naiv och godtrogen får nu en gyllene chans.

Länge har jag nämligen trott att Sverige var ett land med en viss musikalisk fingertoppskänsla. Som - trots att det inte alltid lös igenom - stundtals hade höga kulturella ambitioner.

Jag hoppades att förälskelserna för Pernilla Wahlgren och Lotta Engberg var tillfälliga sinnesförvirringar, och att man hädanefter tog sitt förnuft till fånga.

Under lördagens Melodifestival högg dock husvagnssverige en dolk i min rygg, och punkterade lungan till mina pretentiösa förhoppningar.

De gav schlagerdrottningen Linda Bengtzing flest röster av samtliga artister i tävlingen. FLEST.

(Det ska - för den politiska korrekthetens skull - framhållas att Linda verkar vara en person med omåttlig glädje och energi, som dessutom har en fantastisk röst och ett scenspråk få förunnat.)

Men ändå.

Detta ögonblick - som nu i efterhand tycks ha passerat i slowmotion - kändes som något taget ur en mardrömsverklighet.

Som att förväntansfull stega fram till ostdisken på ICA för att inhandla söndagmorgonens gastronomiska höjdare  - en delikatess som får smaklökarna att göra frivolter i gommen.

Allt för att inom kort fullkomligt slås ner och bli liggandes.

Snart möts man nämligen av det horribla faktum att den enda vara som finns att införskaffa i den urplockade delikatessdiken är Arlas färdigskivade hushållsost i återförslutbar vakuumförpackning. Som - trots att den är veckans kortvara, till det nästintill hånfulla priset 14,90 - ligger i oändliga travar på hyllan.

I ren desperation förbannar man affärens inkompetenta inköpschef, tillika veckans tonårsfinniga prao, innan man tar ett krampaktigt grepp om produkten med det blekgula innehållet. Ett fabrikat vars konsistens - hur mycket man än försöker förtränga - närmast kan liknas vid ett utslitet traktordäck.

Det är inget ståndsmässigt leverne med färdigskivad ost.  Det ska gudarna veta.

Inte heller är det helt värdigt att låta ett bidrag med den skvallrande titeln "E det fel på mej" vinna mark i storlek med det forna Sovjetunionen i vårt svenska musiklandskap.

Jag skulle liksom inte påstå att glädjesynapserna dansar can-can i mitt inre för tillfället. Om man säger så.