Valentino Demina, här är allt som är fel med dig

Årets säsong av Robinson är i full rullning och likt alla tidigare år som man sett så kommer spelet snabbt igång, pakter bildas och grupperingarna är ett faktum. 

Men lika självklart som kokosnötter, krabbor och tävlingar om tändstål är det även att varje år casta någon som får en att slita tussar ur sitt hår. 

Tidigare år har vi bland annat sett Carl Hamilton, Shevin, Tommie Gyllin, Wrenkler och Hayes som absolut fått en att kasta ner en liten betablockerare i sin Cola Zero. 

Detta år axlas rollen av ingen mindre än Valentino Demina. 

Det här skulle kunna vara en hyvens kille i en uppsättning som denna. Det är nämligen en kille som jag tror innerst inne är snäll, men lika långt in gömmer sig också ett öppet sår och osäkerhet som raserar det som är bra. 

Gemensamma karaktärsdrag för många av de vars sämsta sidor blottat sig på ön är bland annat:

Stort ego 

Väldigt VÄLDIGT lättkränkt

Världsfrånvänd 

Inte en enda cell i kroppen som kan erkänna att du har fel

Noll självinsikt 

Du vill låta påläst fast den ena bok du läst är "SPELET" eller "Där kräftorna sjunger"

Osäker 

Behov av att påpeka att ingen ska "säga åt dig vad du ska göra"

Valentino älskar att framhäva sin roll som lagkapten och det verkligen lyser i ögonen när han får yppa ordet i samband med sig själv. 

"Vi vinner som ett lag och vi förlorar som ett lag". 

Det han tycks ha missat är att ett lag inte endast gäller de man fattat tycke för. Ett lag är HELA LAGET. 

Nederlagen bör man som lagkapten skylla på sig själv. I synnerhet om man själv "fuckar upp" under tävling. Du skäller heller inte ut folk som efteråt frågar dig "hur det är med nerverna". Där kan man rycka på axlarna och svara "inte så bra idag tyvärr". 

Kunskap är makt och det faktum att Valentino med näbbar och klor insisterar på att diskutera saker han inte har koll på (astronomi osv) gör mig så förvirrad då hans okunskap på diverse områden gång på gång blottas likt Hayes skinkor när han satt och sket i vattendraget där folk badade. 

När laget vunnit en trerätters middag fick de veta att en deltagare skulle tvingas stå över middagen. Detta blev då sjökaptenen Ulf som anmälde sig frivilligt. 

Men liksom...hallå? Som lagkapten är det väl på sin plats att avstå för att låta laget gå och äta? Vad hände med kaptenfasonerna där? 

Väl hemma så har Demina inte helt otippat mötts av hård kritik från tittare som anser att hans översitteri inte är sådär toppennice. 

Efter att Alexander bad Valentino att "Stänga igen brödhålet" haglade kommentarer in om att någon "äntligen sa åt honom". Det gjorde mig nästan lite ledsen att läsa då jag vet att han antagligen inte vet om vad det är han gjort fel. Tyvärr kändes det ju också lite bra...

Men som man brukar säga, den utan synd kasta första stenen. Jag är skitsvår att leva med, superkänslig och rätt störande 24-7. Men då måste man vara snäll och ibland lägga sig lite platt, trots att det tar emot. Ingen av oss kan gå runt och "vara den vi är" hela tiden för alla är vi ju lättkränkta små fittor som helst bara vill be folk dra åt helvete 8 gånger per dag och fråga folk varför lampan är tänd men ingen hemma. 

Fick jag en femma för varje gång jag vill hoppkicka folk i ryggslutet på grund av kommentarer som "Hahaihwwhiwwi men Gabbiii saaa du mummsbiit? Det heter juuu muuuunsbit"/ "Duuuu som eeee 33 år mååssthe väl veta hur man amorterar?" skulle jag vara Elon Musk. Men man biter ihop och får gilla läget så man slipper sitta ensam med 10 katter och vara hatad av alla.  

Mitt tips till Valentino är att kanske reflektera lite kring hur han faktiskt fungerade i en grupp på en öde ö (vilket han nu vet). 

Man lever och man lär konstant. Men det är svårt att fylla en kopp som personen i fråga anser redan är full.