Bonde söker fru är slut för i år och hjälp vilken resa det bjudits på. Det har varit starka känslor, brevskivare som skickats hem, tårar, skratt, fester, pussar och folk som känt sig förda bakom ljuset.
Bonde söker fru handlar ju primärt om att hjälpa våra svenska bönder där ute i landet att hitta kärleken. Men det jag insåg i sista avsnittet var att det även handlar om mycket mer än så.
Klicka här för att följa oss på GoogleNågonting vi måste prata mer om är modet som ändå krävs för brevskrivarna att vara med i ett program som bonde. Det är inte så att man ansöker på nätet genom att bara klicka i några rutor, nej nej. Här skriver du ett fysiskt brev. Bara det är så... naket och rått på något sätt?
Jag själv hatar att visa min handstil plus att alla känslor blir så mycket verkligare skrivet med en penna.
Du ska sedan dejta i grupp. I GRUPP! Köttbiten du simmar efter har alltså tio andra hajar efter sig som vill åt samma byte. Du får knappt någon tid mer personen och när ni väl spenderar 15 minuter ensamma så är sin sköna, roliga personlighet som bortblåst och det enda du lyckats stamma fram är ett slafsigt "Jaaaeeee gillar också att fiska" trots att du blir åksjuk bara du ser en jävla båt och är vegetarian.
En efter en skickas folk hem och du vet att det snart kan vara din tur att inför en miljon tittare bli brädad av någon annan snärta/kille.
Med en kamera i ansiktet ska du sedan sitta och gråta medan du snyftandes säger att du kanske inte var tillräcklig men att du inte ångrar att du ställde upp. Trots att du antagligen ångrar att du föddes.
Trots det, år efter år – så ställer dessa modiga människor upp i programmet i jakten på kärlek. Och trots nederlag så håller många av dem fanan uppe. Och det fick vi se en skymt av under det sista avsnittet då Elin Frödings brevskrivare Marcus och Lucas satt och hade ett "one on one" efter inspelningen.
Och detta är en liten del av programmet som fick mig att ställa mig och och skrika "JARÅ".
– Jag tycker inte att man ska se allt negativt. Det kom något positivt med detta också. Jag har fått träffa fantastiska människor och haft en fin sommar, säger Lucas.
– Har du nån tjej då?, frågar Marcus och båda killarna brister ut i skratt.
– Hahaha jag måste ju fråga, fortsätter Marcus.
– Nej det har jag inte. Jag trivs som singel men klart man vill hitta någon. Annars spenderar man ju bara livet på jobb och i verkstaden. Själv då?
– Jag tror att någonstans där ute finns det en tös som går igång på en dretkört, flintig, jakttokig skogsmaskinist, säger Marcus och killarna skratta igen.
– Det är jag helt övertygad, säger Lucas.
Sedan ger killarna varandra en fistbump. Och där mina vänner. Där känner jag att Bonde söker fru pikade.
