Stillers nya feelgoodfilm underhåller
Om man känner sig sugen på en lättsmält feelgoodrulle och inte hyser Ben Stiller-allergi, så kan Walter Mitty vara ett bra val.
Förvånansvärt snygg och med ett trevligt soundtrack med specialskriven musik av José Gonzalez. Två timmars habil underhållning utan att behöva tänka själv en enda liten sekund.
The Secret Life of Walter Mitty (vad hade varit problemet med att kalla den Walter Mittys hemliga liv?) är historien om den gråe knegaren Walter Mitty som aldrig gjort något spännande, aldrig rest och aldrig upplevt något i livet. Saknaden av spänning i sitt vardagsliv tar han dock igen i sina dagdrömmar. Där är han hjälten som räddar husdjur ur exploderande hus, slåss med skurkar och får den snygga tjejen.
En dag tar Mittys liv en tvär vändning, då han till följd av nedskärningar riskerar att få sparken och han blir tvungen att ge sig ut på ett riktigt äventyr i den riktiga världen.
Mitty spelas av Ben Stiller som också har regisserat filmen. Han är inte utan skådespelartalang, även om det vore orättvist att beskylla honom för att ha ett brett register. Det han kan gör han ändå ganska bra och det är ju precis den här typen av lite bortkomna förlorartyper.
"Har en del trovärdighetsproblem"
Det jag gillar med hans insats i den här filmen är dock bildspråket i berättandet. Att han är en visuell filmare kunde man kanske ana i Tropic Thunder, men det är än mer påtagligt här. Han får bra draghjälp av det fantastiskt vackra isländska landskapet, där stora delar av filmen är inspelad, och det hela ackompanjeras av José Gonzalez finstämda soundtrack.
Dessutom spelas Bowies Space Oddity och det är ju rent objektivt en av världens bästa låtar.
Min huvudsakliga invändning mot filmen kanske låter lite märklig eftersom det är en film om fantasier och dagdrömmar, men den har en del trovärdighetsproblem. Jag köper inte karaktärerna och jag köper inte händelseförloppet. Det handlar inte om att jag tycker att en film måste vara realistisk, men händelseförloppet måste kännas rimligt i den värld filmen porträtterar och det gör det inte här.
"Inte i närheten av att klara ett Bechdeltest"
Den obligatoriska kärlekshistorien är också ganska krystad även om Cheryl, kvinnan Mitty har förälskat sig i, gestaltas på ett charmigt sätt av SNL-veteranen Kristen Wiig. Hennes humorpotential kommer dock inte alls till sin rätt här på samma sätt som i Bridesmaids. Det här handlar nämligen i princip uteslutande om Stillers karaktär och filmen är inte i närheten av att klara ett Bechdeltest (ett test med vilken en films framställning av kvinnor kan bedömas).
Bristerna till trots, så hade jag ändå en trevlig stund på Park (en av Stockholms sista fina stora singelbiografer) när jag såg filmen, men något djupare avtryck i filmhistorien gör den ju verkligen inte. Ett snyggt paket med något skralt innehåll, men då jag är tämligen svag för snygga paket blir det ändå en 3:a i betyg.
Den känns lite som en Carpe Diem-tatuering; Varken särskilt originell eller djupsinnig men det är en fin tanke. Gott så!
Skriven av Jonas Fröjmark för Filmtipset.
Betyg: 
