Carina Bergfeldt om arvet från pappan: "Jag är manipulativ och kontrollerande"

Programledaren, journalisten och författaren Carina Bergfeldt, 42, har minst sagt haft en tuff barndom.

Carina Bergfeldt har lärt sitt beteende från sin pappa

En pappa med manipulativa drag och en hetlevrad personlighet för inte sällan sitt beteende vidare till sina barn, har Carina Bergfeldt insett.

– Vi är programmerade att säga så elaka saker. Vi lärde oss det av vår pappa. Det är nästan som att man har ett arkiveringsskåp med mappar på folk i huvudet, säger hon i en intervju med Expressen.

Hon förklarar att hennes pappa samlade på sig svagheter om människor han lärde känna.

– Han sparade det i en mapp i huvudet tills det var läge att ta fram det och när det var läge så bara pepprade han med de sakerna du tyckte var allra jobbigast och som du skämdes allra mest för, som en kulspruta. Det nästan knäcker en person. Jag har sett honom göra det med mig och med mina familjemedlemmar och andra han ville förnedra. Den grejen, talangen, har vi ärvt allihop. Vi kan göra samma sak.

Mappen finns alltså i Bergfeldts huvud likaså, och hon är inte rädd för att använda den mot dig den dagen det "behövs". Hon menar att det kommer från rädslan av att bli övergiven av de hon älskar.

"Kan få dig att ligga på marken i fosterställning"

Och det är just de hon älskar som kan råka mest illa ut. Hon tar sin man Jesper Zøllck, journalist på danska TV2, som exempel.

– Där har jag en arkivmapp i mitt huvud som är så här tjock. Och den dagen jag behöver det kan jag fan få dig att ligga på marken i fosterställning och kvida för att jag säger så hemska saker till dig.

Många samtal med sina bröder har lett till insikten om att hon inte är ensam med de tankarna, och att skillnaden mellan syskonen och pappan är att hon och bröderna inte använder mappen.

Carina Bergfeldt berättar för Expressen om hur hon, på sin andra dejt med Jesper, berättade för honom om vad som försiggår i huvudet på henne:

– Vi var i Göteborg och satt på en brygga och jag sa: ”Jag känner att jag vill berätta lite saker för dig”. Sedan berättade jag att jag har varit med om det här och det här och det har gjort mig så här. Jag förklarade att jag är manipulativ. Jag är svartsjuk. Jag är kontrollerande. Jag samlar på mig grejor om folk. Jag försöker göra folk illa. Jag sa något om hur jag helhjärtat verkligen hatar några människor. Och Jesper sa bara: ”Vad säger du?”

Trots bekännelsen stannade Jesper kvar vid hennes sida. Bergfeldt förklarar honom som den första att jobba med hennes monster i huvudet snarare än emot dem.

Rädd att göra samma sak mot sin son

Rädslan över att föra vidare sina beteenden och tankar till sonen Hamilton, 2, kvarstår dock.

Hon menar att hennes barndom har lett henne till att tro att vissa saker är okej att säga till barn, även om hon vet att det är fel. Hon bävar inför tonårstiden och vad som kan hända om hon ryker ihop med Hamilton då. Ett gott tecken är däremot att hon förstår sin pappa mindre och mindre ju äldre hon blir.

– Hur kunde han göra så? Hur kunde han förstöra ett barn på det viset? Och det jag är mest rädd för är att när Hamilton blir en trotsig tonåring, att jag öppnar käften och säger något som inte går att ta tillbaka för att jag har det i mig. Det är vad jag tycker är så läskigt.