I slutet av augusti meddelade gruvjätten LKAB att ytterligare omkring 6 000 Kirunabor måste flytta på grund av gruvbrytningen.
Inför den utvidgade stadsflytten publicerar kommunen en kravlista som omfattar allt från kompetensförsörjning till att nya områden och infrastruktur ska vara färdigbyggt före flytt. En lösning för järnvägen måste beslutas om snarast eftersom Trafikverket och LKAB inte slagit fast vem som ska stå för en ny järnväg och järnvägsstation.
Ekonomi och marktillgång
Niklas Sirén, vice ordförande i kommunstyrelsen, säger att en lösning av frågan om marktillgången är en förutsättning för att en flytt ska kunna äga rum överhuvudtaget.
— Staten äger ungefär 80 procent av kommunens yta. Kommunen äger 1,5 promille. Vi har ingen som helst möjlighet att lösa den frågan utan att staten faktiskt gör nödvändiga prioriteringar, säger han.
Även ekonomin är central. Enligt kommunfullmäktige måste staten ta alla väntade och oväntade kostnader.
”Staten tar vinsten”
— Vare sig man vill eller inte, oavsett alla goda intentioner, när man gick in i den första delen av stadsflytten som vi närmar oss åtminstone en avrundning på så är det så att det är kommunen och dess medborgare som har fått ta risken och staten tar vinsten, säger Sirén.
Han anser att det borde finnas en reell chans för att staten går kraven till mötes eftersom invånarna flyttar på sig för att bereda mark åt statens gruva. Ju snabbare staten löser markfrågan i Kiruna – där riksintressen står staplade på varandra – desto mer tid finns att lösa till exempel färdigbyggda områden och infrastruktur.
