När högerextremism studeras brukar radikaliseringen stå i fokus – ofta efter det att den har mynnat ut i ett våldsdåd. Den här gången valde Expo att undersöka hur grupperna försöker rekrytera nya aktivister.
— Vi ville förstå hur extremhögern själv jobbar, vilka faktorer möjliggör radikaliseringsresan, säger Expos vd Daniel Poohl vid en presentation av rapporten.
Klicka här för att följa oss på GoogleGenom intervjuer med avhoppare, högerextremt material och öppna källor drar man ett antal slutsatser, bland annat att grupperna arbetar systematiskt och med genomtänkta strategier. Rekryteringen sker inte slumpvis, enligt Expo.
Skämt och ironi
Expo identifierar sex steg i en så kallad rekryteringstrappa.
I första skedet handlar det om att sänka tröskeln för högerextremism, att få den att kännas mindre läskig och mer normal.
Det sker genom skämt, ironi och rasistisk jargong på sociala medier. Politisk legitimitet sänker trösklarna till högerextrema idéer, säger Daniel Poohl och exemplifierar med att SD numera talar öppet om ett folkutbyte.
— Det är ett ständigt pågående arbete genom propagandan, säger han.
Sociala medier är ett viktigt skyltfönster för att visa upp gemenskap, ärofyllda uppdrag och ett personligt tilltal. Ofta får ideologin stå i bakgrunden vid första kontakterna. Många gånger är det unga män som rekryterar andra unga män.
Grupperna är väl medvetna om vem som kan rekryteras och man vet vilka miljöer som funkar, där folk redan delar ens värderingar.
”Spelar roll”
Spelvärlden, där det redan finns rasistisk jargong och konflikter, är en viktig rekryteringsmiljö, enligt Expo. Därifrån kan man slussa potentiella medlemmar till sina egna chattar. Skolor är en viktig arena för grupperna.
Attraktionskraften ligger ofta i löftet om att "göra något i verkliga livet”, en chans att inte bara kriga på nätet utan få gå till handling på riktigt, säger Poohl.
Mycket energi läggs på att behålla medlemmar, att sätta upp interna regler och peka ut förräderi. Daniel Poohl liknar rekryteringen vid en katt och råtta-lek som pågår mellan högerextrema organisationer och familj, skola och samhälle – där omvärlden oftast vinner.
— Sista slutsatsen är att samhällets insatser spelar roll. Grupperna är mycket väl medvetna om det, säger Daniel Poohl.
