Det största hindret för vuxna att prata med unga är inte brist på vilja utan osäkerhet, enligt en ny undersökning från Novus. En av tre vuxna tycker att det är svårt att prata med unga om psykisk hälsa. Samtidigt vill unga ofta bli lyssnade på.
Johanna Östergren är samtalsterapeut med inriktning på barn och unga. Hon ger konkreta tips till föräldern som står inför den inte alltid lätta uppgiften att få kontakt med sin truliga tonåring eller unga vuxna.
Klicka här för att följa oss på Google— Det är väldigt viktigt att man avsätter tid med sitt barn, att man visar kärlek och uppskattning. Stå kvar även när barnet kanske inte vill prata, och backa när det behövs, säger hon.
Ställ öppna frågor
Det är bra att ställa öppna frågor, men ibland får man acceptera att man inte får svar.
— Gör till exempel till en vana att fråga ”hur var din dag?”, och ”var det något speciellt som hände"? Var själv transparent och ärlig med hur du haft det, det öppnar upp för att prata om saker och signalerar att det är jämlikt mellan barn och föräldrar.
Får man ett svar man ogillar gäller det att ta emot det på rätt sätt, i stället för att reagera med ilska och döma.
Lyssna – inte döma
— Det är jätteviktigt att vuxna lyssnar och inte dömer. Man kan be om lov: ”får jag ge dig ett tips?”. Får man ett nej så får man respektera det och backa. Och att säga ”vad var det jag sa” är inte bra – det stänger dörrar, säger hon.
Samtidigt gäller det att inte undanhålla barnet alla sina egna känslor. Att som vuxen dela med sig av sina mot- och medgångar utan att ge för många detaljer, gör förälderns sinnesstämning begriplig för barnet.
— Men man ska inte vara gränslös, betonar Johanna Östergren.
Be om ursäkt
Sist men inte minst gäller det som förälder att vara ödmjuk och backa om man märker att man överskridit en gräns.
— Ibland blir det fel – och då bör man be om ursäkt.
Många unga kämpar med oro, sömnsvårigheter och ångest, enligt Novusundersökningen. Ibland kan det som förälder vara svårt att veta när man bör oroa sig på allvar för barnets mående.
— Blir man ordentligt oroad ska man agera och söka professionell hjälp, säger Johanna Östergren.
