En mångfald arter utplånades vid ungefär den tidpunkten. Värst drabbades Nordamerika, Sydamerika och Australien men även Europa och norra Asien förlorade en stor del av megafaunan, det vill säga de stora djuren.
Den ullhåriga mammuten försvann, liksom den ullhåriga noshörningen och stäppvisenten. I Nordamerika dog mammutar, mastodonter och kameldjur ut, plus det amerikanska lejonet och sabeltandskatten Smilodon.
Klicka här för att följa oss på GoogleMånga forskare anser att det var vår egen art, Homo sapiens – som då spred sig över jorden – som var den huvudsakliga orsaken till massdöden. Men sedan några år finns en konkurrerande hypotes som bygger på att en kollision med en främmande himlakropp, en komet, hade en avgörande betydelse.
Extrem hetta
Den nya studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Plos One, ger ytterligare stöd åt hypotesen.
Forskarna har granskat geologin på tre platser i södra USA med lämningar från slutet av istiden. De fann att massdöden sammanfaller med lager av chockad kvarts – sandkorn som har förändrats när de utsatts för extrem hetta och hårt tryck, klara signaturer för en kollision med en främmande himlakropp.
En sådan händelse kan ha gett upphov till massiva bränder och föroreningar i atmosfären som utestängde solljuset för en längre tid.
Kylan kom tillbaka
Exakt vid den här tidpunkten, när istiden nästan var över, drabbades jorden av en kraftig nedkylning, kallad Yngre Dryas, som medförde en återgång till istida kyla som varade i ungefär tusen år. Forskarna anser att nedkylningen var en direkt följd av den kosmiska kollisionen – och en huvudorsak till massdöden bland de stora djuren.
Ett aber för hypotesen har varit att det inte finns någon nedslagsplats, ingen krater där himlakroppen slog ned.
Forskarna förklarar detta med att kometen sannolikt exploderade i jordens atmosfär innan den nått ner till markytan. Den enorma smällen gav upphov till massiva tryckvågor som gav upphov till den chockade kvartsen.
Även om den inte dödade allt liv i sin närhet kan många arter ha drabbats så hårt att de blev sårbara för andra förändringar, exempelvis människornas påverkan på omgivningen.
