Jag vill leva, jag vill dö i Norden - ny stat på g?
Förvånansvärt många tycker att de nordiska länderna ska ingå i en ny federation - och bli en global maktspelare.
Det första internordiska samarbetet var Kalmarunionen - en union mellan kungarikena Danmark, Norge och Sverige som bildades 1397 och varade till 1523. Unionen innefattade därmed också områden som ingick i de tre länderna: Finland, Island, Grönland, Färöarna, Orkneyöarna och Shetlandsöarna.
Efter att Sverige lämnat Kalmarunionen förblev Danmark och Norge i union fram till 1536.
Unionen grundades vid ett möte i småländska Kalmar 1397 där aristokratin från de tre länderna samlades för att kröna Erik av Pommern till kung i unionen.
På 1700- och 1800-talen fick den nordiska dimensionen ett nytt lyft med den så kallade skandinavismen. I mitten av 1800-talet påverkade rörelsen påtagligt Sveriges, Norges och Danmarks politik. Inte minst författare och politiker började tala om folkens förbrödring.
Men det dansk-tyska kriget och därefter första världskriget kom i vägen för Skandinaviens närmande.
Nordiska rådet bildades 1952 och har 87 valda parlamentariker från samtliga nordiska länder.
Ett av de första konkreta besluten var den nordiska passunionen, som trädde i kraft den 1 juli 1954 och gjorde Norden till en gemensam arbetsmarknad.
Men i dag har samarbetet tappat kraft då Sverige, Danmark och Finland är EU-medlemmar.
REYKJAVIK. När den tandlösa organisationen Nordiska Rådet möts i den isländska huvudstaden firas det nordiska samarbetet, som stilla puttrat på genom åren, med en ny bok.
Och i den är plötsligt är tongångarna mer radikala än vad de varit på hundra år.
Det är fackföreningen Sacos samhällspolitiske chef, Gunnar Wetterberg, som sjösätter den nya gamla idén om en nordisk förbundsstat med modell Schweiz där de olika kantonerna har stort självbestämmande.
Tanken är att en gemensam stat skulle ge större inflytande i internationella sammanhang - Förbundsstaten Norden skulle bli världens elfte största ekonomi och på så sätt bland annat platsa i den mäktiga G20-gruppen.
Den finländska politikern Maarit Feldt-Ranta tror på en nordisk förbundsstat.
– De fördelarna som våra samhällen har, de likheterna som våra samhällen har, är tillräckliga för att göra det bättre tillsammans än var och en på skilda håll. Jag är en ung och optimistisk dam och jag hoppas att jag får leva i ett sådant samhälle, säger hon till Sveriges Radios Ekot.
Och enligt en ny undersökning från Oxford Research får den nygamla radikala tanken stöd av nordborna. 42 procent av invånarna i de nordiska länderna uppger att de ser positivt eller mycket positivt på förbundsstaten Norden med gemensam riksdag och regering.
Till och med Gunnar Wetterberg är förvånad över stödet.
– Ja, jätteförvånad. Det var en siffra som var mycket, mycket högre än vad jag hade kunnat drömma om. Jag ser det här som att detta är ett samtal som börjar. Sedan behöver säkert medborgarna 5-10 år på sig att vänja sig vid tanken, säger han till Ekot.
