Eric Rosén: "Vulkanaska - den perfekta krisen?"

Ständigt denna aska. Först lärde sig hela världen att uttala, eller åtminstone försöka uttala, Eyjafjallajökull och nu är det uppenbarligen dags för en ny vulkan att ställa till problem med mer än språket. 2011 års vulkansmak stavas Grímsvötn och hur det låter har jag ingen aning om. Men klart är att flygtrafiken på nytt är stoppad och att vulkanaska på nytt är en av resenärens värsta fiender.

Somliga av oss, som inte har några flygresor inplanerade, tycker dock att det är lite spännande. Vi gillar tanken på att högre makter (nåja) när som helst kan ställa allt på ända och förvandla tydliga planer till ingenting. Vi gillar att ödmjukas av en stor och kraftfull natur, (när den inte är direkt dödlig vill säga). Jag tror till och med vi är ganska många. Det är därför vi så oerhört gärna läser och skriver och pratar om askmoln och vulkaner. Så länge hon inte dödar någon eller orsakar tsunamis och härdsmältor gillar att vi att moder natur bankar lite på oss. Det får oss att känna oss lite mindre och därför som del av något större.

På statliga Swedavia (tidigare Luftfartsverket) säger man sig ha god beredskap och menar att inga resenärer hittills reagerat med ilska över problemen med flyg till Island än så länge. Dessutom säger man att flygplatserna överlag i Sverige har tillräckligt mycket utrymme för att det inte ska bli något allvarligare kaos om en massa passagerare strandas på flygplatserna.

Så det känns om en perfekt kris.

En ofarlig men vardagsbrytande myskris där vi börjar prata med okända människor, skratta i grupp och hålla med varandra. Lite som när bussen fastnar på vintern och man får gå ut och putta på. Hjälpas åt. Småjobbigt men småtrevligt.

Nu ska vi bara lära oss att uttala det förbannade namnet också.