Intervjun: Samir Abu Eid

2011 har präglats mer än något annat av den arabiska våren. Upproren i Tunisien, Egypten, Libyen, Syrien, Jemen, Bahrain och i någon mån flera andra länder har både skakat och gett hopp om något nytt, något bättre. Revolutionerna sammanfaller med ett väst i ekonomiskt och finansiellt upplösningstillstånd och utgör, trots det vidriga våldet, en motvikt – något progressivt, en rörelse mot mer demokrati och ett bättre liv för stora grupper. I Sverige förknippar många av oss den arabiska våren också med en specifik journalist. Jag vet inte om jag hört så många vara så eniga om en journalists kvalité som när de pratar om SVT:s Samir Abu Eid, vars ansikte och röst blivit synonymt med händelserna i Nordafrika och rapporteringen från Mellanöstern. Och Samir har själv märkt att han når ut och är uppskattad – men han stannar inte länge i den känslan.

- Det är klart att jag blir glad när jag får beröm och uppskattning för mitt jobb. Men jag tänker hela tiden framåt, på nästa resa och nästa reportage och hur jag kan bli en ännu bättre reporter, förklarar han för Nyheter24 och säger att det är händelserna snarare än hans egen personlighet som gör att han fått så mycket uppmärksamhet.

När Samir Abu Eid och fotografen Marco Nilsson i juli i år filmat klart för ett reportage i libyska Tripoli och efter en lång omväg för att undvika krypskyttar närmade sig stället där de bodde började de så smått slappna av.

- Precis då, när vi skulle svänga in genom grindarna, började skotten vina runt oss. Vi slängde oss ur bilen och tog skydd. För ett kort ögonblick kände jag rädslan gripa tag i mig, men det släppte snabbt. Förmodligen var det rebellerna som blev beskjutna men det kan också varit så att de såg oss och tv-kameran och därför sköt. Att vi hade med händelsen i vårt reportage var för att visa hur farligt det var i Tripoli, berättar han för Nyheter24.

Oljan avgörande för väst

Libyen har bara sex miljoner invånare men enorma oljetillgångar. Något som gör att Samir tror förutsättningarna för landet framöver är goda. Men motsättningarna är också många och det är, som han ser det, helt centralt att avväpna milisen så snart som möjligt. Han tror också att oljan är en av de avgörande anledningarna till att västvärlden alls ingrep i Libyen.

- Dels ville länder skydda sina investeringar och dels vill de också försöka lägga beslag på oljan. Libyens oljereserv är världens nionde största.

Innan Samir Abu Eid blev fast utrikeskorrespondent 2010 gjorde han bland annat programserien Samirs resa i Sverige, där han rapporterade om situationen för invandrare i svenska förorter. Och när frågan kommer om hur få av kolumnisterna, ledarskribenterna och opinionsbildarna i svenska medier som har flykting- och invandrarbakgrund, som Nyheter24 uppmärksammat under veckan, är svaret tydligt. Det är ”under all kritk”, konstaterar han.

- De största förlorarna är tidningarna och deras läsare, som inte får de nya infallsvinklar, perspektiv och kunskaper som en skribent med en annan bakgrund har. Men jag tror en förändring är på gång. Kanske inte för att tidningarna vill det, utan för att det numera finns så många unga och begåvade journalister med utländsk bakgrund som inte går att stoppa, säger han.

Vad är det viktigaste du vill förmedla från länderna du bevakar på plats?

- Jag vill ta med tittarna till de länder, platser och människor jag besöker. Jag vill att alla hemma i Sverige ska få en känsla för hur det är på Tahrirtorget, i Tripoli eller i ett flyktingläger med syrier. Och på så sätt hoppas jag att tittarna får nya insikter och bättre förstår vad som händer under dessa historiska tider.

Samir har, förutom att bli beskjuten i Tripoli också gripits av militär i Egypten. Men han har inga planer på att lämna regionen på länge utan vill bevaka Nordafrika och Mellanöstern på plats i flera år till. Just vad gäller rapporteringen från Mellanöstern har frågan höjts, framför allt när han började rapportera om konflikten mellan Israel och Palestina, om Samir, vars pappa är palestinier, kan förhålla sig objektiv.

- Som journalist på SVT är det självklart att jag alltid försöker vara saklig och opartisk. Tvärtom tror jag att tittarna ser vilka fördelar det är om jag som reporter kan språket, kulturen och traditionerna.

Han menar att palestinierna inte tappat hoppet utan fortfarande drömmer om en egen stat men poängterar att det även i Israel finns stora grupper som är positiva till en palestinsk stat.

- Bland israelerna finns många fredsvänner men landets högerregering med premiärminister Benjamin Netanyahu i spetsen verkar inte intresserad av en tvåstatslösning eftersom han tillåter nya bosättningar på ockuperade Västbanken, säger Samir Abu Eid.

"Skandal att Bildt inte gör mer"

Samtidigt som Samir Abu Eid jobbar som fast korrespondent för SVT i Nordafrika sitter frilansande journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson fängslade i Etiopien.

Carl Bildt anklagas för att inte ha gjort tillräckligt och misstänkliggörs för sina kopplingar till Lundin Petroleum, som Schibbye och Persson var där för att granska. Hur ser du på den situationen?

- Sverige och utrikesminister Carl Bildt borde förstås göra mycket mer för att få Martin Schibbye och Johan Persson frisläppta. Det är skandal att Bildt inte gör mer, och just därför har frågan rests om kopplingarna till Lundin Petroleum. I våras råkade jag av en tillfällighet träffa Norges utrikesminister Jonas Ghar Störe i Istanbul. Några veckor tidigare hade en norsk tv-fotograf på Al Jazeera gripits och fängslats av den dåvarande regimen i Libyen. Det första Jonas Ghar Störe sa till mig var att Norge hade sett till att få honom frisläppt.

Tänker du på vad som skulle hända om du greps av en regim som inte tycker om att du är på plats och rapporterar?

- Visst tänker jag på det. I flera av de länder jag bevakar kan vad som helst hända. Har man tur kanske man bara blir utslängd ur landet. Har man otur kan man bli misshandlad och fängslad.

Har du själv tvingats bryta mot lokala lagar för att klara av ditt uppdrag?

- Ja, hela tiden. I den här delen av världen har många länder ingen pressfrihet och det är ofta svårt och krångligt att få ackreditering och de rätta tillstånden. Det ingår nästan i jobbet att bryta mot olika lagar och regler, annars går det inte att göra intressanta reportage.

Har du förtroende för att SVT, Sverige och UD skulle hjälpa dig tillräckligt bra om du greps och kanske också åtalades under ditt arbete?

- Jag hoppas det. Min arbetsgivare SVT skulle förstås göra allt de kan för att hjälpa mig. När det gäller UD vet jag inte, jag har ännu inte hamnat i en sådan allvarlig situation.

Den goda journalistiken blir lidande

Jag frågar Samir Abu Eid om han är orolig över hur villkoren för journalistiken utvecklas. Och det är han. Samtidigt som ett ökat intresse för utrikesnyheter gör honom glad menar han att den goda journalistiken just nu lider av de nedskärningar som görs i hela mediebranschen. Han är ingen sociala medier-fantast men berättar att han följer en del av de bloggare och twittrare som rapporterar just från Mellanöstern och Nordafrika. Han har också just själv börjat twittra och det finns för mig en solklar logik i att han blir allt mer profilerad också av SVT. Vad det innebär för framtiden återstår dock att se.

Jag kan se dig som en svensk Anderson Cooper – som kombinerar på plats-rapportering med att ha ett eget, personligt, nyhetsprogram på hemmaplan. Om SVT frågar om du vill göra ”Samir Abu Eid 360” – vad får de för svar?

- Vad kul att du nämner Anderson Cooper, han är en av mina förebilder. Det är klart att det skulle vara spännande att ha ett eget tv-program, men som sagt, just nu och flera år framöver vill jag bara vara korrespondent.

När den här intervjun publiceras befinner sig Samir Abu Eid återigen på Tahrirtorget i Kairo. Det är faktiskt inte för stora ord att säga att historia där skrivs dag för dag av det egyptiska folket. Och Samir Abu Eid fortsätter uppenbarligen att förmedla den vidare.