Tisdag 15 Jun
Stockholm

Barnpsykologen: "Lagom bortträngning är bäst"

Polisens tekniker söker igenom platsen där fyraåringen hittades död.
1 av 2
Polisens tekniker söker igenom platsen där fyraåringen hittades död. Foto: Mikael Fritzon/SCANPIX
Fyndplatsen i Ljungby beprydd med gosedjur, ljus och blommor.
2 av 2
Fyndplatsen i Ljungby beprydd med gosedjur, ljus och blommor. Foto: Johan Nilsson / SCANPIX

Tioåringen kommer troligen genomgå en undersökning där man kan se om det finns personlighetsdrag med impulsgenombrott och av aggressiv natur.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Läs mer

LJUNGBY. Tioåringen måste få hjälp att förtränga mordet på fyraåringen. I alla fall en del av det som hände söndagen den 16 oktober i Ljungby. Det hävdar barnpsykologen Margit Ekenbark.

- För ett så litet barn är det här inte en lika stor händelse som för oss vuxna. De har en bättre förmåga att lämna det bakom sig. De har också svårt att skilja på detta och annat ofog, säger Margit Ekenbark till Nyheter24.

För få fall för generella slutsatser

Mellan 1990-2011 har sex barn varit inblandade i dödligt våld mot andra barn. Enligt kriminologen Mikael Rying, som arbetar på Mittuniversitet, kan man säga att barn under 15 år dödar ett annat barn ungefär var femte år i Sverige. Det finns därför väldigt lite fakta och i princip ingen forskning kring den här typen av dödligt våld.

– Det är väldigt ovanligt och det finns ingen ökande trend. Mellan 1990 och 2011 har det begåtts 2 000 fall av dödligt våld och fem av dem är barn. Därför går det inte att dra några generella slutsatser, säger Mikael Rying och fortsätter:

– När Kevin dödas i Arvika 1998 var det en lek som gick över styr. I det här fallet verkar det vara mer uppsåtligt.

Kommer undersökas för impulsgenombrott och aggressiv natur

Enligt barnpsykologen Margit Ekenbark handlar det nu om att delvis glömma och förtränga. Till en början kommer tioåringen troligen att få genomgå en undersökning där man kan se om det finns personlighetsdrag med impulsgenombrott och aggressiv natur. För tioåringen i Ljungby handlar det nu om att han ska få hjälp av socialtjänsten som kliver in och utreder barnets behov av stöd och skydd. Det första steget för familjen är en flytt från Ljungby till en okänd ort.

Beroende på om familjesituationen är stökig kan det bli tal om ett omhändertagande enligt lagen om vård av unga (LVU). Socialtjänsten kommer troligtvis också ge föräldrarna stöd och behandling som kan pågå i flera år.

Hur skulle du göra i din roll som barnpsykolog?

– Jag skulle hantera det som en vanlig familj som råkat ut för en olycka. Fråga hur har det påverkat honom. Hur det har påverkat pappa och mamma. Vanliga frågor som inte är djuplodande. Man ska inte fråga varför till exempel. Det vet de oftast inte, säger Margit Ekenbark.

Kommer tioåringen kunna leva ett normalt liv?

– Ja, det kan man hoppas att föräldrarna lyckas ge honom. Det handlar om att inte lägga för stor uppmärksamhet på det och betrakta det som en olyckshändelse.

Kommer han bli påmind om det här hela tiden?

– Ja, det där är också en svår fråga, men det finns de som är duktiga på att förtränga och glömma bort. Om det lever kvar tror jag det förstör, så lite lagom bortträngning för honom är nog bäst.

Kommentera
Kopiera länk
Dela