Tio år sedan Fadime dog - så lite har hänt
26-åriga Fadime Sahindal mördades för att ha svikit familjens heder. Året innan hon dog höll hon ett tal i riksdagen för att belysa hedersproblematiken. Nu har det gått tio år och fortfarande tycks samhället ha svårt att förstå.
Den 20 november 2001 höll Fadime Sahindal ett tal i riksdagen under seminariet "Integration på vems villkor?".
Fadime föddes i en liten by nära staden Elbistan i den kurdiska delen av Turkiet, när hon var sju år flyttade familjen till Sverige av ekonomiska skäl.
Här är delar av hennes tal till riksdagen:
"Men så en dag hände det som inte fick hända: jag träffade en svensk man. Han hette Patrik, och Patrik och jag förälskade oss i varandra (...). En dag ledde vår oförsiktighet till att vi upptäcktes av min far, som självklart exploderade av ilska och började slå på mig och Patrik (...)"
"Jag hade dragit skam över familjen och hotade deras ställning gentemot deras omgivning. Jag hade gjort något oförlåtligt, något som aldrig tidigare hade gjorts i min släkt (...). I deras ögon hade jag alltså förvandlats från en fin kurdisk flicka till en uppkäftig hora som trodde att hon var något bara för att hon levde i Sverige. De var tvungna att bevisa för sin omgivning att de kunde hantera problemet, för att bevara sin heder (...)"
"Männen i släkten började ringa och hota mig per telefon. De talade om för mig att jag aldrig skulle komma undan med det här. Min lillebror fick till uppgift att ta livet av mig (...)"
"Till min stora förskräckelse tog polisen mig inte på allvar, för dem var min berättelse som en påhittad saga (...). Som en sista utväg vände jag mig till massmedia för att få hjälp, och detta kom att bli mitt effektivaste skydd (...)"
"Min anmälan mot min far och min bror ledde slutligen till rättegång. Min far fälldes för olaga hot och min bror för olaga hot och misshandel (...). Tanken på att jag aldrig skulle få ha en relation med min familj smärtade mig. Och jag saknade min mor något så oerhört (...)".
"Hade samhället tagit sitt ansvar och hjälpt mina föräldrar att bli mer delaktiga i det svenska samhället så hade detta kanske kunnat undvikas (...)".
Året efter talet mördades Fadime av sin pappa som senare dömdes till livstids fängelse.
Källa: Fadimes minnesfond
Fadime Sahindal mördades av sin egen pappa den 21 januari 2002.
På kvällen den 21 januari var Fadime, som i flera år tvingats gömma sig från sin familj, på besök hos sin syster i Uppsala. När hon senare skulle lämna systerns lägenhet så möttes hon av sin pappa i trappuppgången. Han riktade en pistol mot henne och avlossade två skott. Det ena skottet träffade Fadime i pannan och det andra i käken.
Mediauppbådet kring Fadimes begravning den fjärde februari var enormt. Kronprinsessan Victoria grät, det skrevs spaltmetrar i tidningarna och politikerna lovade bättring och krafttag.
Men vad har hänt sedan dess?
Dilan Ahmad är ordförande i den ideella organisationen Terraferm som arbetar för kvinnors rätt att leva utan mäns våld och dominans.
– Det har gått framåt men det behöver tyvärr hända mycket mer, säger Ahmad till Nyheter24.
Hon menar att regeringen visserligen gjort försök med att avsätta en summa pengar till hedersrelaterat våld.
– Men kommunerna tar inte riktigt sitt ansvar. Men man kan inte skylla på kommunerna heller, det är regeringen som borde se till att pengarna kommer till rätt ställe, säger hon och fortsätter:
– 2011 kom en rapport från länsstyrelserna, en natonell kartläggning av de skyddande boenden som finns. Där konstaterande man att det läggs för mycket ansvar på ideella organisationer samtidigt som vi bedriver våra verksamheter med korta och osäkra finansieringar. Det vi får räcker nästan bara till akuta insatser.
Myndigheterna saknar kunskap
När Fadime höll sitt tal till riksdagen 2001 så berättade hon om hur det kan vara att leva som utländsk tjej i Sverige, med dess lagar, seder och kultur. Hon ville belysa hur svårt det kan vara att balansera familjens krav med svenska samhällets synsätt.
Men samhället har fortfarande inte lärt sig.
– Det krävs mer kunskap i flera olika yrkesgrupper som ska hantera de här ärendena, som poliser, socionomer, jurister, domare och tolkar. Där har ju också regeringen ett ansvar. Det krävs bättre utbildningsnivåer, säger Dilan Ahmad.
Hon förklarar att för att Sverige ens ska komma i närheten av att börja jobba mot målet med nolltolerans mot mäns våld mot kvinnor så måste regeringen börja öka förståelsen.
– Jag tror inte att samhället riktigt har förstått, så det gäller att få samhället att förstå.
