Fadime Sahindal mördades av sin egen pappa den 21 januari 2002.
På kvällen den 21 januari var Fadime, som i flera år tvingats gömma sig från sin familj, på besök hos sin syster i Uppsala. När hon senare skulle lämna systerns lägenhet så möttes hon av sin pappa i trappuppgången. Han riktade en pistol mot henne och avlossade två skott. Det ena skottet träffade Fadime i pannan och det andra i käken.
Mediauppbådet kring Fadimes begravning den fjärde februari var enormt. Kronprinsessan Victoria grät, det skrevs spaltmetrar i tidningarna och politikerna lovade bättring och krafttag.
Men vad har hänt sedan dess?
Dilan Ahmad är ordförande i den ideella organisationen Terraferm som arbetar för kvinnors rätt att leva utan mäns våld och dominans.
– Det har gått framåt men det behöver tyvärr hända mycket mer, säger Ahmad till Nyheter24.
Hon menar att regeringen visserligen gjort försök med att avsätta en summa pengar till hedersrelaterat våld.
– Men kommunerna tar inte riktigt sitt ansvar. Men man kan inte skylla på kommunerna heller, det är regeringen som borde se till att pengarna kommer till rätt ställe, säger hon och fortsätter:
– 2011 kom en rapport från länsstyrelserna, en natonell kartläggning av de skyddande boenden som finns. Där konstaterande man att det läggs för mycket ansvar på ideella organisationer samtidigt som vi bedriver våra verksamheter med korta och osäkra finansieringar. Det vi får räcker nästan bara till akuta insatser.
Myndigheterna saknar kunskap
När Fadime höll sitt tal till riksdagen 2001 så berättade hon om hur det kan vara att leva som utländsk tjej i Sverige, med dess lagar, seder och kultur. Hon ville belysa hur svårt det kan vara att balansera familjens krav med svenska samhällets synsätt.
Men samhället har fortfarande inte lärt sig.
– Det krävs mer kunskap i flera olika yrkesgrupper som ska hantera de här ärendena, som poliser, socionomer, jurister, domare och tolkar. Där har ju också regeringen ett ansvar. Det krävs bättre utbildningsnivåer, säger Dilan Ahmad.
Hon förklarar att för att Sverige ens ska komma i närheten av att börja jobba mot målet med nolltolerans mot mäns våld mot kvinnor så måste regeringen börja öka förståelsen.
– Jag tror inte att samhället riktigt har förstått, så det gäller att få samhället att förstå.