Bakom stängda dörrar hos frimurarna

Det ekar i den gamla entrén där vi står i det Bååtska palatset i Stockholm. Ett stort hus från 1600-talet som består av en huvudbyggnad och två flyglar. Huset har blivit ombyggt flera gånger och både den ena och den andra har vandrat omkring på det knarrande trägolv många rum har. Men sedan 1877 har ordensledningen haft sitt säte här.

– Eftersom detta är ett Hemma hos-reportage vill jag berätta om huset och dess historia samt verksamheten vi bedriver här, säger marknadsekonomen Ingvar Fröberg - frimurare - till Nyheter24.

Tillsammans med Lars Lindquist - också frimurare och ordens informationschef - ska vi gå igenom några av de olika salar som utgör högkvarteret för Svenska Frimurare Orden i Stockholm. Vi ska kolla in riddarsalen där cermenorier äger rum, bankettsalen där man äter brödramåltid, pelarsalen, där man dricker kaffe efter ceremonierna, genom korridorer, under takkronor och över stentrappor. Varje rum har sin egen historia och framförallt - sin egen doft.

– Lägg märke till trappstegen, de är bara 11 centimeter höga. Det skulle passa kvinnornas klänningar på 1600-talet med alla dess krinoliner och krås, säger Lars Lindquist, när vi går uppför trappan som leder till en del av det enorma huset.

Svenska Frimurare Orden är i dag en sammanslutning där män från alla delar av samhället med olika yrken och ålder träffas för att "arbeta med sin personliga utveckling" och för att umgås - män emellan. 

Kungen vill inte vara aktiv

Orden har ungefär 15 000 medlemmar i Sverige och kungen är ordens höge beskyddare. 

Det betyder dock inte att kungen är en "broder", eftersom han tackat nej till att vara aktiv inom brödraskapet. Varför då? frågar jag.

– Han tackade nej till att leda verksamheten på det sättet. Men vi har en stormästare som heter Anders Strömberg. Han är fysiskt närvarande och utvecklar orden administrativt. Han sitter här uppe och arbetar flera dar i veckan, säger Lars Lindquist.

Frimurareordern äger mer eller mindre hela kvarteret som avgränsas av Blasieholmsgatan, Nybrokajen, Teatergatan och Stallgatan. Välkända Strand Hotel är en frimurareägd byggnad. 

Svenska Frimurare Orden är, liksom varje lands frimurarorganisation, en självständig nationell organisation. Varje land ansvarar själv över sina organisationer och därför finns även stora olikheter länder emellan. Trots detta finns en liten amerikansk dollarsedel i ett av glasskåpen nere i entrén. 

Om du tittar på en dollarsedel ser du att den har ett speciellt tryck på en av sidorna - "det allseende ögat" - ett öga som omges av solstrålar innesluten i en triangel. Det allseende ögat kan tolkas som en symbol för Guds öga som vakar över mänskligheten. Det allseende ögat förekommer även bland symboliken för frimurarorden. Symboler överhuvudtaget är väldigt viktiga för frimurare. Speciellt när det gäller ceremonierna. 

Och nu kommer vi till det som egentligen lett till att jag står här idag, i ett palats med två bröder som inte är mina. Det var nämligen när jag fick höra om de hemliga ceremonierna jag blev nyfiken på frumurarna från första början.

"Vi pratar inte om ceremonierna"

För att bli en broder krävs först och främst att två "faddrar", personer redan involverade inom frimurarna, går i godo för dig. När de väl gjort det får du hem ett brev och blir kallad till ett möte där du får svara på varför du vill bli en frimurare. Du blir sedan kallad till en ceremoni.

Filmer och böcker har väckt omvärdens nyfikenhet gällande just ceremonierna. Den värdskända författaren Dan Browns bok "Da Vinci-koden", Stanley Kubricks filmatisering "Eyes wide shut" och filmen "National Treasure" med Nicholas Cage i huvudrollen är bara några av de verk som på ett eller annat sätt tar upp det som pågår bakom stängda dörrar hos frimurarna.

– Anledningen att vi inte berättar om ceremonierna är att vi inte vill förstöra den upplevelse som ett inträde faktiskt innebär. Om jag hade vetat precis vad som händer i det vi kallar "överraskningsmomentet", så hade jag inte reagerat på samma sätt som jag gjorde. berättar Ingvar Fröberg

Det han kände under den första ceremonin var en "aha-upplevelse" som väckte hans nyfikenhet ännu mer.

– Jag fick träffa en person som jag sannolikt inte annars fått stifta närmare bekantskap med, nämligen mig själv, säger Ingvar Fröberg.

Det var tack vare sin farfar han fick nys om brödraskapet.

– Jag kommer ihåg att han hade den här guldringen på sitt finger - som ju är ett kännetecken för frimurarna när man kommit lite högre upp i graderna. Som liten frågade jag honom om den där ringen och en dag när jag blivit äldre ville jag veta mer. År 1987 blev jag medlem och har varit en broder sedan dess.

För Lars Lindquists del var det musiken som ledde honom till frimurarna. Han var ung och sjöng i en kyrkokör.

– Några av killarna i kören berättade för mig att de även sjöng i frimurarorden som hade en manskör. Jag visste vad frimurarna var eftersom jag hade läst att Mozart varit med, men hade ingen aning om att det faktiskt fortfarande existerade. Jag anmälde mitt intresse och över ett år senare damp ett brev ner med en kallelse.

Han berättar hur han kom till det här huset för första gången år 1972 och såg svartklädda herrar med slips mingla nere i entrén. Främst tyckte han det skulle bli kul att få sjunga i en manskör men han var även nyfiken på den ceremoni som väntade honom.

– Efter ceremonin var jag alldeles skakig. Tänk, detta hade även Mozart gått igenom, säger Lars Lindquist. 

Redan veckan därpå var han med och sjöng i kören.

Det hemliga handslaget

Alla bröder inom frimureriet får lära sig ett speciellt handslag, som också är hemligt. I Tyskland och under andra världskriget var frimureriet förbjudet, dock hölls fotfarande loger i arbetslägrena. 

– Hur ska man känna igen en annan frimurare om man inte får prata högt om det? frågar Ingvar Fröberg.

Genom ett hemligt handslag såklart.

Brukar ni två skaka hand med det hemliga handslaget?

– Det händer, svarar Lars Lindquist och fortsätter:

– Det är en liten lekfull tradition och det finns flera sägner som berättar vidare hur handslagen och de hemliga tecknen uppkommit från första början. 

Frimurare tills döden skiljer oss åt

Frimureriet fokuserar mycket på att donera pengar. Dels finns det små insamlingar vid varje sammankomst där varje broder kan lägga pengar i en bössa.

Pengar skänks sedan till personer som har det svårt eller en viss verksamhet, exempelvis ridläger för handikappade eller ensamstående mammor som behöver kläder till sina barn.

Det finns även två stiftelser som delar ut drygt 10 miljoner kronor vardera om året - främst till medicinsk forskning. 

Varken Lars Lindquist eller Ingvar Fröberg har några tankar på att gå ur orden. Just nu är åldersgränsen för att bli medlem 24 men den kommer sänkas till 21.

– Det är kul att se att många unga söker sig till frimurarna, säger Ingvar Fröberg. 

Men en sak ska man ha klart för sig, det som ofta sker i filmerna eller böckernas värld och förknippas med frimurarna är ofta en förvrängd version av verkligheten.

– När man ser sådana där filmer så tänker man ibland 'så fel det kan bli'. Det går såklart att plocka information från olika föreningar runt om i världen och till slut få till en riktigt bra story, men det har sällan någonting med verkligheten att göra.