Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Black Week börjar om

 
Dagar
 
Timmar
 
Minuter
 
Sekunder

Tjejer berättar om sina udda fobier: "Det var jobbigt att duscha"

Sandra, Alma och Nora har alla tre av någon form av fobi. Nu berättar de hur det är att faktiskt leva med det.
1 av 3

Sandra, Alma och Nora har alla tre av någon form av fobi. Nu berättar de hur det är att faktiskt leva med det.

Privat/Pixabay

Sandra har fobi för ballonger och en extrem rädsla för handleder och öron.
2 av 3

Sandra har fobi för ballonger och en extrem rädsla för handleder och öron.

Privat

Alma har fobi för handleder och blodådror.
3 av 3

Alma har fobi för handleder och blodådror.

Privat

Nyheter | 27/08/2017 19:32

Sandra, Alma och Nora har alla tre någon form av fobi. Nu berättar de hur det är att faktiskt leva med det.

Nyheter24 har pratat med Sandra, Alma och Nora som alla har någon form av fobi. Nu berättar de hur det påverkar deras vardag och hur det är att leva med. 

"Blev skickad till skolpsykologen"

19-åriga Alma har sedan hon var liten alltid varit rädd för handleder och blodådror. Men för ungefär ett till två år sedan så började fobin att påverka hennes vardag väldigt mycket.

– Jag har alltid varit rädd för handleder, jag minns inte ens när det började. Men för två år sedan så började det bli riktigt jobbigt, det började när man skulle anteckna för hand i skolan. Jag kunde inte skriva eftersom det var så jobbigt att anstränga handen. Jag trodde att den skulle sprängas om den ansträngdes för mycket, berättar Alma för Nyheter24.

Alma berättar att hon inte ens behöva göra något ibland för att bli paniken skulle komma. Hon kunde känna att det pulserade och blev rädd för att något skulle hända, eller att hon skulle dö. 

– Ett tag var det jobbigt att dusha eftersom man behöva ta i så mycket när man skulle klämma ur det sista ur shampooflaskan eller om jag fick shampoo på handleden kunde jag inte ens tvätta bort det utan stod där i duschen panikslagen. Jag kan heller inte ha en tight hårsnodd runt handleden eller se andras handleder. 

– Då när det var som värst så berättade jag om min fobi för min psykologilärare. Jag blev skickad till skolpsykologen eftersom det var så illa. Jag gick i kbt-terapi men när psykologen sa att jag skulle öva på att kolla på handleden i tre minuter om dagen började jag gråta på en gång, berättar Alma. 

Alma, som jobbar på ett café, berättar hon brukar undvika att vara nära vassa kanter och föremål och är försiktig. Det eftersom hon är rädd för att den tunna huden vid handleden ska gå sönder. Men idag är fobin något hon har lärt sig att hantera och att det inte är lika jobbigt som tidigare.

– Idag har jag lärt mig att tänka logiskt för jag vet ju att jag inte kommer dö eller att något kommer hända. Men just då när jag får panik så fattar jag inte det utan då tror jag att jag ska dö. Men idag är det inte lika farligt, fobin är inget som stoppar mig eller får mig att undvika något. 

Varför Alma har fobi för just handleder vet hon inte riktigt men psykologen hon gick hos menade att en del av rädslan kunde ha att göra med dödsångest, som att förblöda. 

– Men det är inget jag har tänkt på men det kanske kan vara en del av förklaringen. Idag kanske jag tänker på det tre gånger om dagen, men jag har inte panikkänslor varje gång. Vissa dagar är värre än andra men jag kan hantera det.

"Får panik och börjar nästintill gråta"

Sandra, 21, lider av ballongfobi efter ett trauma som liten. När hon var runt åtta år sprängdes en ballong när hon blåste upp den och hon har haft fobin sedan dess. 

– Ser jag en ballong blir jag livrädd för att den ska sprängas. Jag får panik och börjar nästintill gråta, berättar Sandra för Nyheter24.

För ett par år sedan skulle Sandra och hennes kompisar gå och äta på McDonald's. Men när hon såg att det var ballonger där inne vägrade hon att gå in. Det slutade med att hennes vänner fick gå in och köpa maten och kompisgänget åt maten utomhus istället. 

Men Sandra har inte sökt någon hjälp för sin fobi, det för hon menar att hon kan kontrollera det och undvika situationer där det finns ballonger. 

– Hade det varit spindlar som dök upp lite då och då hade det varit annorlunda och då hade jag nog sökt hjälp. Men jag kan undvika det till stor del. Om vi går på fest eller middag så får det helt enkelt vara utan ballonger. Ser jag att det finns en ballong på en fest jag ska på så får de ta ner den, även om det bara är en ballong.

Sandra berättar att det har funnits tillfällen då personer som hon nyligen träffat tror att hon skämtar, och kan ibland ta en ballong och hålla på med framför henne. Men ofta kommer hennes vänner till undsättning och spränger ballongen. 

– En del tror att jag skämtar men mina närmaste vänner vet om min fobi och är väldigt stöttande. Ser jag en ballong på stan eller så, så tar jag tag i min kompis hand och blundar när jag går förbi den tills min kompis säger att det är över.

– Men det påverkar ändå min vardag, jag hade ett jobb på Hemmakväll tidigare men när vi skulle ha ballonger kunde jag inte göra något och barnen som fråga om en fick ta en själva, jag kunde inte liksom göra det. 

Sandra berättar även att hon har en extrem rädsla för handleder och öron och att hon äcklas av smycken.  

– Det är så tunn hud vid handleden och man ser ådrorna. Jag kan inte använda smycken eller så för jag är rädd att huden ska spricka och jag typ ska dö. Men jag använder inte heller smycken eftersom jag tycker det är äckligt, jag kan bara använda chokers, som är gjorda av plast eller tyg, berättar Sandra.

För ett tag sedan sökte Sandra jobb, ett av jobben var på smyckesbutiken Ur&Penn;. Men ganska snabbt insåg hon att det aldrig skulle kunna gå. 

– Jag kan inte ens hålla i smycken så att jobba där skulle jag aldrig klara av. 

Sandra berättar även att hon alltid har utsläppt hår, det för att inte behöva se öron. Något om hon även finner obehagligt. Det som är läskigt är att det inte finns några ben och öronen går att böja eftersom det är så mjuka. 

– Det är så läskigt att man kan böja och hålla på med öronen som är så mjuka och inte har några ben. Min pojkvän brukar skämta med mig och visa när han böjer sina öron. 

På bilden nedanför hade Sandra skadat handleden när hon sov på den och en nerv klämdes. Hon hade "dropphand" i tre månader, något som var väldigt jobbigt på grund av hennes rädsla. Bildkälla: Privat


"Det ilade till ordentligt och började blöda"

När Nora, som egentligen heter något annat, var nio år gammal satt hon och solade och åt en fruktyoghurt med bär i. Sedan råkade hon spilla på magen och det rann ner mot hennes navel. 

– Jag har rätt mycket tvångstankar generellt och då fick jag för mig att det hade fastnat hallonskräp i naveln, som är väldigt djup på mig. Dumt nog tog jag en matkniv och började pilla runt med för att få bort skräpet. Det ilade till ordentligt och började blöda, berättar Nora.

Sedan dess har Nora haft en fobi för sin egen navel, det eftersom tanken av att något ska "försvunna" in i den ger henne panik så fort hon tänker på det.

– Jag säger till alla som är mig nära att "rör du så dör du, typ" och att det inte ens är roligt att skoja och typ "hota" med att jag ska bli petad i naveln. Jag får panik bara någon säger det till mig eller rör min mage i närheten av naveln.

Nora berättar att hon får fantomsmärtor i magen och i naveln av att bara tänka på det. Men att det inte påverkar henne inte så mycket i vardagen förens någon råkar komma åt den. 

– Då blir jag blixtförbannad på en sekund, det kliar i hela kroppen av obehag.

Glöm inte att ladda ner vår app för att få full koll på omvärlden – både från Google Play och App Store

Har du en fobi?