Eric Rosén: "Vi måste värna vårt samhälles sårbarhet"

Norges statsminister Jens Stoltenberg lovar att landet ska möta terrormorden i Olso och på Utøya med mer demokrati och mer öppenhet. Det är det enda rimliga och det enda möjliga. När den här typen av fruktansvärda saker drabbar ett samhälle kommer nästan alltid de högljudda kraven på att med tuffare tag, hårdare straff, mer kontroll och ökade befogenheter för polisen komma till rätta med farorna. Och det är förstås bra och viktigt att man ser över alla rutiner och funderar över vilka åtgärder som kan vidtas för att göra sitt yttersta för att något liknande inte ska hända igen.

Samtidigt är det glädjande att Stoltenbergs inställning åtminstone än så länge tycks vara den dominerande (samtidigt som ledande sverigedemokrater pratar om att införa dödsstraff och "vedergällning").

Insikten om att vi inte kan skydda oss mot vad som helst eller vem som helst må vara smärtsam. Men att möta den insikten med ett mindre fritt samhälle är knappast rätt väg att gå, det samhälle vi då bygger är inte ett vi kommer vilja ha.

Ett land med invånare är ett land fyllt av risker.

Vi kan inte bygga bort detta genom att utöva ännu mer polisiär kontroll av varandra. Varken i Norge eller i Sverige. Däremot kanske man kan fundera kring de (förvisso redan restriktiva) vapenlagar som ändå gjort det möjligt för Breivik att lagligen köpa flera vapen.

Men det enskilt viktigaste vi kan göra är att bekämpa de idéer och den världsbild Anders Behring Breivik hämtar näring ur. I det ingår att värna det sårbara samhället. Många av de som omkommit var förkämpar för precis just detta. Det var deras kall och deras vilja. Det ska vi ta vara på.

Vi vill aldrig uppleva att något liknande sker. Men vi vill heller inte skapa ett samhälle där det är totalt omöjligt att det händer igen.