"Varför är det töntigt att kallprata om vädret?"
Sonja Abrahamsson om de socialt osäkra på sociala medier.
Sonja Abrahamsson är 27 år gammal, bor i Kungälv och har två barn. Förutom att skriva krönikor för Nyheter24 bloggar hon på hejsonja.se , twittrar som hejsonja och gör radiokrönikor för Morgonpasset Helg.
Nu är det höst som de flesta kanske har märkt, och jag är superexalterad, för jag har upptäckt något nytt som kommer att göra den här hösten olik alla andra höstar som jag har upplevt hittills. Eller nytt och nytt, egentligen är det som jag har upptäckt lika gammalt som mänskligheten självt, förmodligen mycket äldre.
I hela mitt vuxenliv har det legat något töntigt över att kallprata med folk om väder. Jag har uppfattat det som allmänt vedertaget att vädret är något som endast ointressanta och hjärndöda människor pratar om.
Vädret har varit lite som dösnackets facebook; när man inte har något liv, när man inte har någon kunskap, när man inte har några viktiga ståndpunkter i sin politiska hållning, det är då man har sneglat mot himlen för att berätta för folk att det regnar.
Därför har jag levt halva mitt liv med tron om att jag är social fobiker, när jag i själva verket inte alls är det. Sedan jag öppnade upp för vädersnack har mitt sociala liv förbättrats med flera hundra procent, för jag har alltid något att prata om. Med alla!
Jag hänger mycket på sociala medier. Bland sociala medier har jag upptäckt att sociala fobiker, ironiskt nog, är överrepresenterade. Jag tycker mig se ett väldigt klart samband mellan sociala medie-hipsters omvärldscynism och deras socialfobiska drag: man skrattar gärna åt det ”tråkiga”, hånar det ”vanliga” och parodiserar ”vuxentristess”. Denna inställning medför i sin tur obekväma stämningar så fort det ska pratas om något ”oviktigt”. Jag vet detta eftersom jag själv varit där och eftersom jag själv väldigt sällan har haft något viktigt att diskutera, och därför i stället bara har suttit tyst och vridit mig.
Anser du dig själv som socialt introvert men lever samtidigt i tron om att samtal om väder är första symtomet på en zombieapokalyps? Jag säger så här: ge vädret en chans! Se varje katastrofvinterlöp som en möjlighet att ta kontrollen över din sociala tunghäfta. Detta är ingen banal självklarhet, detta är ett halleluja moment, för jag VET att det finns fler som mig där ute som aldrig har vågat leva ut ett klassiskt kallprat i rädsla för att verka totalt förutsebar och grå. Kör på! De små sakerna i livet är trots allt oftast de viktigaste.
