Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Black Week börjar om

 
Dagar
 
Timmar
 
Minuter
 
Sekunder

Sverige – landet där vi jagar små barn

Ellen Grefberg.
1 av 1

Ellen Grefberg.

Letti Freivalds

Krönika. Krönika | 05/06/2014 20:50

Nyheter24:s Ellen Grefberg om den papperslösa 8-åriga flicka som lever i ständig skräck för polisen. Om hur Sverige är ett land där barn jagas och sätts i fängelse.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

När jag var liten var jag skitskraj för polisen. De kunde ju gripa en bara sådär – utan att man gjort något. Jag var livrädd för att hamna i fängelse, sedan berättade min mamma för mig att barn inte hamnade i fängelse i Sverige. I dag kommer jag berätta för henne att hon har fel. 

Det finns en åttaårig flicka som jag nyligen skrivit om som också är livrädd för polisen. Flickan har en god anledning: hon inte får vara i Sverige enligt något som heter Migrationsverket. En åttaåring förstår nog inte så mycket av vad det handlar om. 

Men en sak vet hon: hittar polisen henne så måste hon lämna Sverige där hon i dag lever i ett rum med mamma och två bröder. 

Hon måste då lämna den tuffa verklighet de i dag lever i, utan pengar, utan trygghet för något ännu osäkrare. 

Flickan har dock en konstant i sitt liv. Skolan. Hon är duktig på matte och tycker om att spela badminton på gympan. 

Sedan ett tag tillbaka har papperslösa barn lagstadgad rätt att gå i grundskola och gymnasium. Ändå är de inte trygga där. 

Det finns skolor som har släppt in polisen på sitt område och låtit dem hämta barn som varit på väg till eller från skolan. De anställda har inte stått upp mot polisen och inte skyddat sina egna elevers rätt till skolgång. 

Åttaåringen avgudar sin lillebror och gör allt för att han ska ha det bra. Ändå är det kanske den äldsta brodern hon ska oroa sig för. Det händer nämligen att polisen tar barn så unga som 15-16-år. Om de är ensamkommande så kan de tas direkt till migrationsverkets förvar, det brukar enligt statistiken vara mellan 5 och 10 minderåriga som placeras där i väntan på utvisning varje år. 

Fängelse alltså, för barn. 

Vet man att barnet är här med sin familj så är det nog vanligare att de försöker hitta bostaden genom spaningsarbete och ta hela familjen på en gång när det är dags för deportation, berättar en person med stor insyn i papperslösas situation för mig. 

Följa efter barnen alltså, hem från skolan. 

Eller så grips papporna, det är tydligen relativt effektivt att ta dem på arbetsplatsen. Sedan skickas fäderna ut från Sverige och familjen som är kvar står helt utan försörjning. 

I de fallen även familjen upptäcks sätter man pappan i arresten och hoppas att familjen inte ska kunna eller vilja gömma sig då. Man pressar på så att de vuxna ska skriva på ett papper om "frivilligt återvändande" vilket många gör för att slippa återvända i handfängsel som brottslingar. Ibland lockas de med "återvändandebidrag" som kan sökas men som väldigt få i praktiken får. 

Det ser bättre ut i Sveriges statistik på så sätt. Det ser ut som att flyktingarna själva anser att det är säkert att återvända. Som att det helt enkelt blev dags att packa ihop och åka hem. 

Inte som att man följt efter små barn på väg hem från skolan. 

Vissa skriver på papper för att de helt enkelt är rädda och utmattade. Jag får höra en historia om en man som i efterhand fick reda på att han skrivit på en försäkran om att han inte hade för avsikt att ta sitt liv, ingen auktoriserad tolk fanns på plats när de gav honom dokumentet. 

Så är det vi gör saker i Sverige. Vi för statistik, vi gör det ordentligt och metodiskt, varesig vi deklarerar våra skatter eller jagar olagliga små barn.

Ett land med ordning och reda helt enkelt – där små barn är livrädda för polisen. 

***

Läs om den 8-åriga flickan här