Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Han mördades också av IS – men han hade "fel" nationalitet

- 13/10/2014, 14:29 -
Gustav Holmström
1 av 3

Gustav Holmström

Nyheter24

2 av 3

3 av 3

Mordet på en journalist tycks ha gått världen obemärkt förbi.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

I fredags avrättades ytterligare en journalist av IS. Fotografen sköts kallblodigt ihjäl inför en folkmassa i irakiska Samra. 

Om det blev en världsnyhet? Nej, och av vidriga skäl.

Den här gången hette inte offret James Foley eller Steven Sotloff. Han hette Raad al-Azzawi och var en fotograf som jobbade för en lokal tv-kanal. Det var den enda anledningen till att han mördades – han gjorde sitt jobb.

– Hans enda brott var att han var en kameraman, säger en av hans släktingar till Al-Jazeera.

För det är så det är om du arbetar som journalist i något av de områden som IS opererar i. Du utsätter dig för en ständig livsfara – något som delas av alla de modiga män och kvinnor som faktiskt rapporterar från några av världens allra vidrigaste krigshärdar.

Skillnaden ligger i vad som händer efter döden. Steven Sotloff, och framförallt James Foley hyllades världen över. Till och med av terrorgruppen själva ansågs deras liv vara viktigare. De avrättades brutalt för att hela världen skulle se det.

Vi såg klipp som vi önskar innerligt att vi aldrig hade sett.

Och hela världen reagerade. Vidriga stillbilder och intervjuer med i princip alla som kunde tänkas uttala sig toppade olika medier runt om i världen. Vi mådde alla illa och frågade oss hur det kunde få hända.

Bild: Faksimil Aftonbladet

Raad al-Azzawi sköts till döds tillsammans med sin bror i en liten irakisk by. Ingen verkar fråga sig hur det kunde ske. Och det toppar absolut inte nyhetssajter världen över.

Bild: Faksimil Aftonbladet

Det är självklart för jävligt. På riktigt för jävligt. Och det är allas vårt fel. Vårt fel för att vi inte skriver – och ännu mer vårt fel för att vi uppenbarligen inte bryr oss tillräckligt. Hade vi gjort det så hade vi känt till Raad al-Azzawi.

Vilket han hade förtjänat.