Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
1293
reaktioner idag

När ska såna som jag uppmuntras till att bli brandmän?

Hanna Larsson: "Hur slutar man vara någonting som människor ändå kommer se en som, oavsett hur man egentligen är?"

"Du ska vara den nya Einstein, kunna ha sönder en tegelsten med bara händerna eller virra omkring med kameran hela tiden."

Hanna Larsson.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Föreställ dig följande: du är 10 år och knäpper på TV:n. Plötsligt ser du någon som liknar dig. Likadant hår, likadan hudfärg, likadana ögon. Du blir helt fascinerad, för detta har bara hänt någon gång tidigare. En kropp som din brukar inte få synas på tv. 

Det går ett par år och under den tiden har du lyckats se ett par till människor som ser ut som dig på tv. Alla beter sig likadant, det är nästan ett mönster. Smarta överpresterare, kampsportsmästare eller galna turister. Några andra roller finns det inte för såna som du.

Såna som du har aldrig huvudrollen. De är alltid någons bästa vän eller sidekick. De blir förlöjligade och skrattade åt. De ges bara utrymme för att andra ska uppfattas som inkluderande. 

Du känner igen dig i dessa människor, de visar dig hur du kan passa in i samhället. Med hjälp av dessa människor börjar du forma din identitet, din självbild. Du ska vara den nya Einstein, kunna ha sönder en tegelsten med bara händerna eller virra omkring med kameran hela tiden. Helst ska du vara alla tre på samma gång, för det är så folk ser dig. 

Och så ska du älska ris förstås.

Ibland tänker du på att du skulle vilja vara annorlunda. Att du skulle vilja vara en sån som kan bli advokat eller varför inte en brandman. Men du har knappt sett någon som du vara något annat. Det är klart att såna som du inte kan vara något annat än vad de är, så det är lika bra att sluta försöka.

Det här är problemet för minoriteter varje dag. Stereotyperna skiljer sig från minoritet till minoritet, men känslan av att ständigt begränsas i hur man får vara och hur andra ser en finns alltid där. 

Du kanske tänker att "det bara är att sluta leva upp till stereotyperna”, men hur slutar man vara någonting som människor ändå kommer se en som, oavsett hur man egentligen är? Utseendet spelar roll, oavsett vad ni säger. I en värld där utseendet ofta bestämmer hur du blir behandlad och där ett visst utseende ständigt nedvärderas spelar det roll. 

Det är dags att vi välkomnar en bredare representation av människor i media. Vi måste komma ur den snäva bilden vi länge har matats med, för allas bästa. 

Jag vet att förändringar tar tid och jag förväntar mig inte att det här problemet kommer vara löst till nästa vecka. Det jag förväntar mig är mer medvetenhet och att du som läser detta tänker en extra gång på hur andra kroppar än såna som din egen visas upp i media.

Hanna Larsson

Håller du med?

Mer:

Lady Dahmer: Tjocka får alltid vara humorinslag i film och tv-serier