Tisdag 15 Jun
Stockholm

11 stöttande råd till dig som kämpar med körkortet

Hanna Lindqvist, genrebild på övningsköra.
Kämpar du med körkort och vill bara ge upp? Här är några stöttande råd. Foto: Aretha Bergdahl/Fredrik Sandberg/TT

"Jag skulle ändå våga kalla mig en självutnämnd övningskörningsexpert. Efter åtta år körkortslös bakom ratten, fyra fruktansvärda uppkörningar och hundra sammanbrott har jag ändå lyckats samla på mig en del visdom", skriver Nyheter24:s Hanna Lindqvist.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer

Ta din tid. Strunta i alla jobbiga skrytmånsar som tog körkortet efter första vändan på parkeringen. Om du kuggar på din första uppkörning kan det faktiskt betyda att du är smartare än de som klarar det direkt.

Försök se det som något kul. Det här tar sin lilla tid, men nu kan jag faktiskt skratta åt den gången min körskolelärare fick ringa en bärgningsbil när jag körde i diket. Och alla gånger jag kuggade när instruktören fick ingripa. Och när jag fick motorstopp i en tunnel och bröt ihop bakom ratten.

Vi sitter i samma båt (bil).

Du kommer inte dö – varken under övningskörningen eller provet. En stor anledning till att så många kuggar tror jag är rädslan. Skräcken när man hamnar bredvid en lastbil, kör fel, paniken när det kommer någon mot övergångsstället om 500 meter.

Om det inte går gång på gång på gång – ta en paus. Det är riktigt svårt att ta ett körkort när man inte vill. Efter min fjärde kuggade uppkörning, och teorin gick ut, kände jag att nu får det vara nog.

Jag körde och körde tills läraren frågade "Vem är det som tvingar dig att ta körkort?". Då bestämde jag mig för att bara ta körkortet, och lägga så mycket pengar på det, när jag verkligen ville det.

Byt bilskola – särskilt lärare. Det här måste kännas helt rätt. Alla har olika behov. Sitter du och kör med någon som är otrevlig, inte förstår ditt sätt att lära dig på eller får dig obekväm, byt! Det kan ju för sjutton vara en livsfara.

Berätta om uppkörningen. Det här kanske alla inte håller med om, men enligt egen erfarenhet kan vi släppa den här töntiga trenden att hålla den hemlig. Jag är helt övertygad om att det inte påverkar prestationen, den enda skillnaden är att du har någon som hejar på dig – och det är jobbigt att hålla saker hemliga.

Den fjärde gången jag kuggade satt jag nämligen på en trottoar i Ludvika och ringde hulkandes till kompisar, som inte hade en aning om att jag satt där. Det hade hjälpt en del om de visste innan (oddsen att jag skulle klara det var inte heller på min sida, då kanske någon kunde varit redo att ta hand om vraket).

Det är inte världens undergång att kugga. Du kan göra det igen – och vad jag vet finns det ingen begränsning. Förutom att det är svindyrt, såklart! Men inget eller ingen är värt att stressa för, spara tills du har råd att köra upp igen.

Kom ihåg att idioter har körkort. Jag vet att en tanke som man har efter några kuggningar är – jag kanske inte ska ha körkort? I teoriboken står det till och med att vissa personer är så kallade olycksfåglar, och att 15 procent står för hälften av alla olyckor. Men alltså, du är inte en av dem. (Sluta skriv med den detaljen, Trafikverket).

Nu när jag varit ute på vägarna i tre månader har jag redan stött massor av puckon. Speciellt under tiden jag övningskörde förresten, låt dem tuta, låt dem hata. Om de kunde, kan du!

Kom ihåg att det är värt det. Varje gång jag satte mig i bilen och darrande körde ut på vägarna tänkte jag att så fort jag klarat det här, så kommer jag ALDRIG att köra igen. Kanske när prövotiden gått ut. Men du, det var oslagbart när jag fick köra själv första gången. Aldrig känt mig så cool.

Tro mig. Jag är inte en av dem som tog tio lektioner och körde upp dagen efter min 18-årsdag. Det tog närmare åtta år, fem uppkörningar och fyra teoriprov – innan jag med tårfyllda ögon fick se en ful bild på mig själv bredvid orden ”körkort”.

Kommentera
Kopiera länk
Dela