Varför vill SD att vi ska se en polis dö på video?

Tisdagskvällens tragiska polisskjutning i Biskopsgården har skakat en hel poliskår och ett helt land. Ingen ska någonsin behöva vara rädd för att skadas eller dö på jobbet.

Men ingen, varken offer eller efterlevande, ska heller behöva stå ut med att bilder och videoklipp på dödsögonblicket sprids som klickigt innehåll på sociala medier. 

Inte av kleti och pleti på Twitter – och absolut inte av partipolitiska mediekanaler.

Skillnaden på nyfikenhet och allmänintresse

Under gårdagen tog jag del av flera trådar och diskussioner som motiverade publiceringen med det "stora allmänintresset". Till er vill jag poängtera att det finns en enorm skillnad på mänsklig nyfikenhet och samhällsnyttig information.

Andra jämförde publiceringen på den skottskadade polisen med de några år gamla artiklarna på ett avlidet flyktingbarn som flutit upp längs Turkiets kust. Till er vill jag säga att varje publicering måste värderas var för sig, och att ett eventuellt misstag inte rättfärdigar ett annat.

"Bortom min fattning"

Mitt i de anhörigas enorma sorg och en fortfarande ouppklarad brottsutredning har jag oerhört svårt att förstå hur rätten att få se en allvarligt skadad människa dö på video ens tas upp för diskussion.

Jag säger som Viktor Adolphson, yttre befäl och områdespolis på Södermalmspolisen, som jag pratade med om videopubliceringen under gårdagen:

"Det har framförts argument om att det ska funka som en väckarklocka, att folk måste inse allvaret. Jag tror att de flesta alldeles utmärkt förstår allvaret och ruskas om utan att se en människa som kämpar för sitt liv."

Ja, för hur kan det faktum att den avlidne mannen var någons son och bror åsidosättas inom loppet av ett par timmar? 

"Det är bortom min fattning", som Adolphson uttryckte det. Och jag håller helt med.