Kära politiker – lägg ner pajkastningen och ta tag i problemen
KRÖNIKA. Ännu en dag, ännu ett namn. Gängkriminaliteten fortsätter sätta skräck i familjer och hela samhällen, samtidigt som politikerna putsar sina skitiga skor rena dag för dag.
Vi är i skrivande stund inne i vecka 42 på år 2021. Hittills har 40 personer fallit offer för gängkriminalitetens skottlinjer.
2017, som räknades till det värsta året någonsin gällande gängmord, dog totalt 43 stycken. Jag skulle gissa på att vi hinner slå det rekordet med hästlängder.
"Gjort är ju liksom gjort"
Och visan är likadan varje gång.
Lovord efter lovord om att "nu tar vi hårdare tag mot gängkriminaliteten".
I en artikel från SVT framgår det att Ulf Kristersson och hans parti bland annat vill fördubbla straffen, göra det möjligt för polisen att avlyssna gängkriminella utan påtaglig brottsmisstanke och kunna utvisa utländska medborgare i kriminella gäng som inte dömts.
I en intervju med Anders Öfvergård sade Stefan Löfven att "vi måste se helheten. Det kommer vara fler poliser, skarpare lagar, kameror, data-avläsning, avlyssning, förbättra möjligheter för husrannsakan, vi undersöker om vi kan använda kronvittnen."
Visst. Men det ger inte alla sörjande mammor sina söner tillbaka. Gjort är ju liksom gjort.
Vi läser och hör ord som "tragiskt", "fruktansvärt" och "sorgligt" från våra förtroendevalda. Jag förstår att det är många myndigheter och kockar som behöver samarbeta för att saker ska förändras, men varför kastar politiker tomater på varandra så fort någon ger ett uttalande som inte landar lika bra som planerat?
Låt handlingarna ta plats, inte orden
Häromdagen uttalade sig Kristersson om mordet på Einár, där han till Aftonbladet sade att: "det här kan numera drabba vem som helst, var som helst. Det är helt förfärligt. Människor som befinner sig mitt i bostadsområden där helt vanliga familjer bor. Det skapar en extrem otrygghet".
En kan tycka att uttalandet var lite klumpigt. Det riktades exempelvis stark kritik mot M-ledaren av flertalet politiker som inte var sega på att fokusera på sin motståndares kommentar, men det är väl ändå inte kollegornas uttalanden som politikerna borde koncentrera sig på? Det är väl handlingarna som borde stå i rampljuset?
"Det är bara käbbel", som Löfven en gång sa. I mina öron låter det snarare som ett lopp att kamma hem SM-guldet i kapplöpnings-PR och få chansen att rida på vågen av andras taktlösa uttalanden.
Lämna talstolarna
Jag hoppas verkligen att mordet på en av Sveriges största rapartister kan få politikerna att lämna talstolarna för att faktiskt göra något åt saken. Även om det ultimata såklart hade varit att ingen någonsin skulle falla offer för gängkriminaliteten.
Eller ska de alla bara ställa sig på podiet nästa gång en ung person blir skjuten på gatan och i otakt sjunga Cornelis Vreeswjik version av "Inatt jag drömde"?
