Tre raviner i centrala Kina är berömt som världens i särklass största dammprojekt. När det stod klart i början av 2010-talet kunde det klara av mer än en tiondel av hela miljardlandets elförsörjning.

Över en biljon
Men även det megabygget bleknar i jämförelse med Yaxia, även känt som Medog eller Motuo. Premiärminister Li Qiang var i somras på plats i östra Tibet för det symboliska första spadtaget i ett vattenkraftprojekt som är budgeterat till över en biljon yuan (minst 1 400 miljarder kronor) – motsvarande ungefär en hel svensk statsbudget.
När Yaxia står klart om mindre än tio år ska anläggningen kunna generera 60 gigawatt. Det innebär lika mycket ström som 60 normala atomreaktorer.
Bygget sker i väldigt glesbefolkade bergstrakter, längs floden Yarlung Tsangpo, vars källor finns uppe i den jättelika tibetanska högplatåns glaciärer. Men längre nedströms fortsätter floden in i Indien, där den heter Brahmaputra eller Siang, och sedan Bangladesh, som kallar den Jamuna.

Kallas Sydtibet
Peking-regimen försäkrar att det inte innebär några problem – när vattnet strömmat genom Yaxias turbiner släpps det ju fram som vanligt.
”Kina har aldrig haft, och kommer aldrig att ha, någon avsikt att utnyttja gränsöverskridande vattenkraft på floder mot intressen nedströms eller pressa länder där”, heter det i en kommuniké till nyhetsbyrån AFP.
Men världens två folkrikaste länder – var tredje person på jorden är indier eller kines – är inte alltid goda grannar, i synnerhet inte i dessa bergstrakter. Närmast nedströms från Yaxia ligger Arunachal Pradesh, som fungerar som Indiens nordostligaste delstat men som Kina också gör anspråk på och kallar Sydtibet.
11 gigawatt
Den regionale indiske regeringschefen där, Pema Khandu, har beskrivit det som ”nödvändigt för den nationella säkerheten” att Indien vidtar motåtgärder. Och en sådan är nya planer på en indisk damm i Arunachal Pradesh.
Indiens damm är på ett tidigare planeringsstadium, men beräknas kunna ha en effekt på över 11 gigawatt. Det vore ett rejält och relativt miljövänligt tillskott till Indiens smutsiga, kolberoende elsystem. Men det är inte huvudsyftet, erkänner källor inom det statligt styrda energibolaget National Hydropower (NHPC).

— Den ska hantera vattensäkerhet och översvämningsrisker – utifall att Kina gör sin damm till ett vapen, och använder den som en ”vattenbomb”, säger en högt uppsatt tjänsteman anonymt till AFP.
Avtal på is
Indien har egen erfarenhet av att använda flodvatten i konflikter. Efter ett bombdåd i indiskt hållna Kashmir i våras ”lade Narendra Modis regering ett vattenavtal från 1960 med Pakistan på is och begränsade vattenförsörjningen från Chenabfloden till grannlandets bönder”, skriver den indiske politiske kommentatorn Pranay Sharma i svenska Utrikesmagasinet.
Han citerar också Brahma Chellaney, professor emeritus i strategiska studier i Delhi, som tidigare i år varnade att vattendragkampen hotar att ”utvecklas till en långsamt framväxande miljökatastrof som hotar tillgången till vatten, den ekologiska balansen och den geopolitiska stabiliteten på hela den asiatiska kontinenten”.




