En gång hördes ljud av barns lek på den då överbefolkade ön, dit människor från ursprungsfolket guna flyttade för över 100 år sedan. Men för ett år sedan evakuerades Gardí Sugdub, och 1 200 invånare – bland dem många barnfamiljer – flyttade till ett nytt liv på fastlandet.
Evakueringen var en av de första större migrationer i Latinamerika som gjorts på grund av klimatförändringar i modern tid.
Delfino Davies driver ett litet museum på ön. Han säger att flytten har lämnat de kvarvarande invånarna i sorg och att Gardí Sugdub, som ligger en dryg kilometer från Panamas norra kust, nu är tyst som en “död ö”. De vindlande gränderna med små trä- och plåthus finns kvar, men tystnaden är påtaglig.
— Det finns inga vänner kvar, eller barn som leker, säger han till AFP.
Stannar på ön
Han är en av runt 100 personer som har bestämt sig för att stanna på Gardí Sugdub (Krabbön). Det har även 47-åriga Mayka Tejada som arbetar i en butik på ön.
— Det finns ingen här. Ibland blir jag ledsen när jag är här ensam, säger hon.
Hennes mamma och två barn, 16 och 22 år gamla, har flyttat till det helt nya bostadsområdet Isber Yala på fastlandet en kort båttur bort. Där har Panamas regering byggt 300 hus i prydliga rader för personer som evakuerats. Men där finns inte tillräckligt många hem för alla, eftersom planeringen började för över tio år sedan när ön hade färre invånare, rapporterar BBC.
Mayka Tejada saknar sina barn, men de är lyckliga på fastlandet, säger hon.
”Inget sjunker”
Den tättbebyggda ön mäter cirka 150 meter gånger 400 meter och är en av 49 bebodda öar i Guna Yala-skärgården, också känd som San Blas. Enligt forskare kan hela skärgården vara försvunnen i havet vid nästa sekelskifte. En del bedömare tror att den kan vara obeboelig redan 2050.
I en hängmatta i sitt hem sitter Luciana Pérez.
— Jag föddes på Gardí och jag kommer att dö här. Inget sjunker. Forskarna vet inte, bara Gud, säger hon.
Hon lägger till att hon inte är rädd eftersom hon hela livet har sett stora vågor och översvämningar ibland. Men enligt forskaren Steven Paton vid forskningsstationen Smithsonian Tropical Research Institute (STRI) i Panama väntas havsnivån stiga uppemot 80 centimeter, och de flesta av öarna i Guna Yala är ungefär 50 centimeter över havet.
— Till slut kommer det inte att vara hållbart för öborna att stanna på de här öarna, säger han till BBC.
Enligt Panamas kanalmyndighet ACP höjs havsnivån minst fem millimeter per år, säger Steve Paton som har samlat information i Panama i över 30 år. I vissa kretsar kallas han Doctor Doom på grund av sina prognoser för framtiden.
Samma traditioner
Allt fler i världen tvingas på flykt på grund av klimatförändringar som utlösts av människans beroende av fossila bränslen. I många fall lämnar de sina hem oplanerat och hamnar i överbefolkade läger eller andra typer av bosättningar där infrastrukturen inte räcker till. Men för klimatflyktingarna från Gardí Sugdub bjuder det nya bostadsområdet på bättre levnadsstandard och mer utrymme.
Det nya innebär dock en stor förändring. Museiföreståndaren Delfino Davies som stannat kvar på ön anser att folkets essens, kulturen, finns där. Men de som har flyttat försöker hålla fast vid sina traditioner.
— Min identitet och min kultur kommer inte att ändras, bara husen har förändrats, säger Sayla ”Tito” López, ledare för gunafolket i Isber Yala, till BBC i en samlingsbyggnad i det nybyggda området.
— Så länge det här möteshuset finns kvar kommer gunafolkets arv att bestå.
Stora skillnader
75-åriga pensionären Magdalena Martínez, som har flyttat till nybyggda Isber Yala, berättar om skillnaderna mellan ön och fastlandet.
— Vi bodde trångt ihop och jag var tvungen att hämta vatten från floden i en liten båt, säger hon.
På ön går smala grusvägar med leriga vattenpölar under regnsäsongen. I det nybyggda området Isber Yala på fastlandet är vägarna asfalterade och har trottoarer. De nästan 50 kvadratmeter stora betonghusen har vattenklosetter, och det finns tomter med plats att odla grönsaker.
Vatten finns en timme varje morgon.
— Jag kan fylla hinkarna, och jag har el dygnet runt, säger Magdalena Martínez.
Hon inser att hon själv kanske inte kommer att få uppleva det, men hon kan se framför sig vad som väntar hennes hemö i framtiden.
— Öarna kommer att försvinna eftersom havet kommer att återta sitt territorium.
