Minst 19 personer dödades i måndagens studentprotester i Nepal, när polis öppnade eld mot demonstranter.
— Det är det största dödsfallet i en protest sedan 2006. Då var det stora protester som fick inbördeskriget att ta slut och att demokrati infördes, säger Henrik Schedin som återkommande rest i landet, och som tidigare var redaktör för tidskriften Sydasien.
Under inbördeskriget, som inleddes av en maoiströrelse som växt fram på landsbygden, uppstod flera fronter. Militär och polis stöttade det nu avsatta kungahuset, medan krafter stod bakom en parlamentarisk utveckling.
Växande missnöje
Sedan inbördeskriget avslutades 2006 så har maoisterna i olika konstellationer i stort sett styrt landet – fram till nu.
— De har inte varit särskilt socialistiska, utom på papperet, konstaterar Schedin.
Demonstrationer, speciellt bland unga och studenter, har varit återkommande i Nepal. Den senaste vågen kan ha utlösts av ett växande missnöje om att högt uppsatta politikers barn drar nytta av släktskapet, medan ekonomisk utsatthet har ökat inom den övriga befolkningen.
— Det har pyrt ett missnöje. Det har förekommit en stor diskussion på sociala medier om detta, säger Schedin.
Pandemin drabbade
Missnöjet har samtidigt djupare rötter: en stor del av ekonomin kommer från nepaleser som gästarbetar i bland annat Gulfstaterna och i Indien, samt från en utsatt turistindustri. Dessutom drabbades Nepals turistindustri av pandemin.
— Läget är fortfarande svårt efter pandemin som drabbade Nepal hårt, säger Schedin.
Han betonar samtidigt att en demokratisk utveckling har pågått, där till exempel Nepal toppar Reportrar utan gränsers lista över yttrandefrihet i Sydasien. Schedin konstaterar också att tidigare studentprotester har lett till politiska förändringar – och inte inbördeskrig.
— Det är så pass nyligen som inbördeskriget avslutades. Ingen i Nepal vill ha ett nytt inbördeskrig. Då krigade grannar mot grannar - brott som fortfarande utreds av människorättsråd.
