Guillaume, 26 år, firade in det nya året med sina vänner på en restaurang i centrala Crans-Montana. När klockan närmade sig halv två på natten delade kompisgänget på sig. Guillaume – som inte vill ha med sitt efternamn – och en vän bestämde sig för att gå mot baren Le Constellation.
När de kom dit möttes de av fruktansvärda scener – människor som kastade stolar och bord mot fönsterrutorna, folk som försökte tränga sig ut genom den lilla dörren, kroppar som låg på marken helt sönderbrända.
Klicka här för att följa oss på Google— De var döda, de hade ingen hud, inga ansikten kvar, säger han med darrande röst.
Hjälpte en brandskadad man
Han och hans vän såg en man som var sönderbränd men fortfarande vid liv.
— Han skakade av köld, det var iskallt ute. Vi hjälpte honom till en byggnad och försökte värma honom tills ambulansmännen kom och hämtade honom, berättar han.
Guillaume, som har bott i Crans-Montana större delen av sitt liv, har svårt att prata om det han upplevde. Han är bekant med flera av de som jobbar på baren. Han brukade ofta gå dit efter jobbet på kvällarna. Nu vet han inte om de har överlevt.
— Scenerna utanför baren kommer tillbaka till mig, det är skräckbilder, jag kommer aldrig att glömma det. Det är värre i dag än i går, säger han och tillägger:
— Crans-Montana är mitt liv, det är mitt allt. Nu vet jag inte vad som kommer att hända.
”Kommer aldrig bli detsamma”
Inne på pressbyrån på Route du Rawyl i centrala Crans-Montana pratar människor om det som har hänt med låga, dämpade röster.
Joseph, som jobbar bakom disken och inte vill ha med sitt efternamn, säger att folk är väldigt ledsna.
Han visar en bild på en kvinna som arbetar på en restaurang längre ner på gatan. Men just på nyårsafton jobbade hon på Le Constellation.
— Ingen vet vad som har hänt henne, säger han.
Antonio Duca, 80 år, tror att Crans-Montana aldrig kommer att bli sig likt efter katastrofen. Han har bott i skidorten sedan 60-talet och har svårt att hålla tårarna borta.
— Det här är obeskrivligt. Mitt 16-åriga barnbarn skulle ha gått till baren på nyårsafton men det var fullt, så hon gick inte dit, säger han och skakar på huvudet.
