Torsdag den 8 januari har Irans protester rasat i tolv dagar. Luften är elektrisk, fylld av hopp om förändring.
I Teheran samlas 33-årige Hasan och hans vänner. För CNN beskriver han en känsla av att revolutionen står för dörren, att folket faktiskt kan göra skillnad den här gången. Men också en växande ilska.
Klicka här för att följa oss på Google— Folk är så arga. De vill bara vara på gatorna, säger han.
Sedan blir allt svart. Klockan 20 stryps internet och telefoni, vilket skär av 92 miljoner iranier från omvärlden.
Civilklädd skytt
Bara minuter senare börjar skotten eka, skriver en anonym läkare i Teheran i The Guardian. Sjukhuset fylls snabbare än de kan hantera. Patienterna som strömmar in har skjutits med skarp ammunition, många på nära håll. Utanför operationssalen hörs tunga maskingevär.
”Allt eftersom natten fortskred blev det omöjligt att ens tänka på att räkna de döda”, skriver läkaren.
I nordvästra Teheran står Kiarash mitt i folkhavet. Demonstranterna ropar ”död åt Khamenei” när han hör ett knäppande ljud – ”tap, tap, tap” – och människor börjar kollapsa. Skytten är civilklädd, berättar Kiarash för Sky News.
Tvåbarnsmamman Nasim Pouraghayee protesterar också i nordvästra Teheran. Plötsligt faller hon till marken och börjar kräkas blod. Hon har skjutits i nacken och dör kort därefter, berättar en kusin för The New York Times.
I norra Iran går vårdpersonal runt i stövlar kvällen den 8 januari, berättar en läkare i ett röstmeddelande som franska Le Monde tagit del av – det är ”så mycket blod på golven”.
Betala för kvarlevor
Tillslagen är systematiska, visar vittnesmål från städer över hela Iran: Isfahan, Mashhad, Kermanshah, Karaj, Shiraz.
I södra Iran ser Omid hur säkerhetsstyrkor öppnar eld med automatgevär rakt mot demonstranterna. Folk faller där de står, berättar han för BBC. I Rasht nära Kaspiska havet skjuter säkerhetsstyrkor den 8 januari rakt in i en eldhärjad basar med kalasjnikovs, berättar demonstranten Saman för The Washington Post.
I skydd av mörkläggningen begås vad som beskrivs som den värsta massakern sedan åren runt den islamiska revolutionen 1979. Den 8 och 9 januari dödas så många att det inte finns kapacitet att ta hand om kropparna. Liksäckar tar slut och ambulanser ersätts av lastbilar, uppger källor inom Irans hälsodepartement för Time.
Den 10 januari och dagarna framåt samlas anhöriga vid bårhus och begravningsplatser. Videor visar liksäckar på rad – i några fall på hög. Vissa tvingas betala en ”ammunitionsavgift” för att få ta hem sina anhörigas kvarlevor, uppger FN:s råd för mänskliga rättigheter.
