Stater har en skyldighet att skydda sin egen befolkning – misslyckas de har det internationella samfundet en plikt att agera, enligt FN.
Så vad kan omvärlden göra när Irans regim nu dödat tusentals – möjligen tiotusentals – civila?
Klicka här för att följa oss på GoogleI teorin en hel del – i praktiken inte mycket, enligt Jann Kleffner, professor i internationell rätt vid Försvarshögskolan i Stockholm.
— Vi har ett internationellt samfund som är väldigt beroende av FN:s säkerhetsråd, och därmed av mäktiga stater som kan säga ja eller nej.
Kleffner pekar på Ryssland och Kina, som skulle lägga in veto mot alla tvingande åtgärder gentemot Iran.
— Systemet bygger på att vi behöver staternas vilja och konsensus, säger han.
Förpliktat att agera
På pappret skulle Iran eller ansvariga individer kunna dras inför rätta i Internationella brottmålsdomstolen (ICC) eller Internationella domstolen (ICJ). Själva brottet är tydligt, enligt Jann Kleffner. Men då Iran inte skrivit under Romstadgan har ICC ingen jurisdiktion där – och gällande ICJ har Iran bara godkänt delar av domstolens jurisdiktion, vilket ger begränsade möjligheter.
Återstår gör nationella domstolar, som i fallet med Hamid Noury som 2022 dömdes i svensk domstol för folkrättsbrott i Iran 1988. Men det är en mycket komplex process, konstaterar Jann Kleffner.
En fråga som lyfts är om FN-doktrinen R2P (Responsibility to protect) är applicerbar på Iran. Doktrinen, som föddes i kölvattnet av folkmordet i Rwanda och Kosovokrigets människorättsbrott, innebär att det internationella samfundet är förpliktat att agera om en stat inte kan skydda sin egen befolkning.
”Skriande folkrättsbrott”
Där ingår möjligheten till ett militärt ingripande. Men det måste godkännas av FN:s säkerhetsråd – och där lär alltså Iranallierade Ryssland och Kina sätta stopp, precis som de gjorde när en R2P-intervention i Syrien diskuterades 2011.
Beroende på politisk vilja finns olika politiska åtgärder att tillgå, som att terrorklassificera revolutionsgardet och införa fler sanktioner.
Att det finns så svaga tvingade åtgärder är både bra och dåligt, anser Jann Kleffner. Den internationella rättsordningen är byggd på konsensus – en annan ordning skulle innebära att staterna ”tappar kontrollen helt och hållet”, säger han.
— Men det är så klart dåligt i bemärkelsen att vi inte kan göra någonting åt skriande folkrättsbrott, så som det här.
