Nazanins frys är redan tömd när kriget bryter ut. I veckor har hon undvikit färskvaror för att förbereda sig på långvariga elavbrott.
Trots att rialen, den iranska valutan, rasat till bottennoteringar under USA:s militära uppladdning har hon bunkrat tonfisk, bönor och vatten.
Klicka här för att följa oss på Google”Folk upplever regimen som extremt förtryckande och tror inte att det går att bli fri utan hjälp från utlandet”, skriver Nazanin, som egentligen heter något annat, till TT på fredagen.
Dagen efter stannar hennes barnbarn hemma från skolan. Strax efter klockan åtta på lördagsmorgonen börjar bomberna falla.
Firar medan bomber faller
Internetuppkopplingen och möjligheterna att kommunicera med omvärlden bryts.
Det är inte förrän mörkret fallit samma dag som iranierna förstår vad som hänt.
— Plötsligt hörde jag hela bostadsområdet jubla, säger en 63-årig man i Teheran till Time, som trots internetblockaden lyckats prata med flera iranier.
När uppgifterna om att diktatorn Ali Khamenei dödats kommer bryter spontana gatufester ut på flera håll i Iran.
— Tänk dig att ditt land attackeras, men på grund av hur frånkopplat folket känner sig från regimen, så reagerar man så, säger 39-årige Azim i Karaj, väster om Teheran, till The New York Times efter att ha firat hela natten.
De flesta iranier som journalister utifrån lyckats tala med uttrycker liknande glädje – samtidigt som de amerikanska och israeliska attackerna fortsätter hagla.
— Det är som i en dröm. Oron för att regimen kanske inte faller trots hans död håller mig från att vara fullständigt glad, säger Hassan, en 41-årig advokat från Teheran till Time.
— Men jag påminner mig om att inget kan vara värre än att han vore vid liv, fortsätter han.
”Såg vad som hände Irak”
De som inte håller med kringgår knappast regimens internetblockad för att kontakta västerländska medier.
Trots det utbredda missnöjet mot regimen finns fortfarande de som stöttar styret. Eftersom ledarskapet är integrerat i stora delar av Irans ekonomi finns det också en stor grupp människor vars levebröd bygger på att de visar lojalitet mot ledarskiktet.
Dagen efter att oppositionella iranier firat diktatorns död landet över samlades det andra lägret vid Islamiska revolutionens torg i Teheran för att visa sin sorg.
I södra Iran uttrycker en skolfröken sin förtvivlan.
— Jag kan inte vara glad, eftersom jag inte vet vad som kommer hända med vårt land. Vi såg vad som hände i Irak – kaos och blodspillan. Jag föredrar den islamiska republiken framför det, säger hon till Reuters.
.jpg)
.jpg)