Poromaa om vurpan: "Hade otrolig tur"
Det var en spektakulär vurpa. William Poromaa är glad att den inte sabbade hela säsongen – eller mer än så. Jag har ju sett bilderna och jag känner att jag har haft en jävla tur, säger den svenska längdtalangen inför lördagens 10-kilometerslopp i Ruka.
Det är en besviken men lättad William Poromaa som traskar genom intervjuzonen efter fredagens sprintkval i finländska Ruka.
Besviken – för att han hade behövt åka en knapp sekund snabbare för att gå vidare till kvartsfinal i säsongens första världscuptävling.
Lättad – eftersom han trots allt kan åka skidor.
— När uppladdningen har varit som den har varit så är man glad att man kan köra. Det här är bästa dagen hittills så det går åt rätt håll, säger Poromaa.
"Kan sluta mycket värre"
Ryggen värker fortfarande efter den vådliga kraschen i sprinten under Sverigepremiären i Gällivare förra helgen. I kvartsfinalen hamnade Poromaa för långt ut i en kurva, fastnade i skyddsnätet och slog en framåtvolt medan ena skidan flög all världens väg.
— Jag har ju sett bilderna efter och känner att jag har haft en jävla tur. Sådana där vurpor kan sluta mycket värre än vad det blev, säger Poromaa.
Med tanke på fjolårssäsongen är det många, inte minst 22-åringen själv, som har stora förhoppningar på Poromaa den här vintern. I våras blev han Sveriges första individuella VM-medaljör på herrsidan på åtta år, och ses som en blivande stjärna.
Ryggskadan kommer olägligt.
Inte förrän i onsdags kunde han åka skidor relativt ostört, men fortfarande behöver han ta smärtstillande för att palla.
— Det är som en punkt, en muskel i ryggen, som har fått sig en smäll. Jag är väl lite inne på att det kan vara en spricka också, eller att revbenen har rört sig lite i botten och i sin tur blivit irriterade.
Siktar på pallen
Kanske var kvalmissen i fredagens sprint i slutändan en välsignelse. Det är trots allt i distansloppen som Poromaa brukar prestera bäst, och nu får ryggen vila inför premiärhelgens huvudfokus: lördagens 10 kilometer klassiskt och söndagens masstart över 20 kilometer.
— Det är lite tudelat. Man får ändå vara positiv. För några dagar sedan trodde jag inte att jag skulle vara här och ha någonting alls med det att göra. Nu är jag ändå här och har chans att samla mycket poäng, säger Poromaa.
En sargad rygg kan inte stoppa honom från att ha höga målsättningar:
— Ställer jag mig på start så är det för pallen.
— Sedan är det klart, när man har problem och inte har haft den uppladdningen som man har velat, så får man vara lite ärlig mot sig själv. Men om vi ställer oss på start så är det det vi går för.
