Det var ett blågult genombrott som gjorde avtryck.
Engla Nilsson fick en reservplats till EM i nederländska Apeldoorn och väl där överträffade hon alla förväntningar.
1,89 i kvalet innebar nytt ”pers”. Ett kortlivat sådant. För i finalen två dagar senare flög Nilsson över 1,92 i första försöket.
Engla Nilsson har spanat in sitt sensationella bronshopp rätt många gånger sedan dess.
- Ja, såklart. Kontinuerligt, kanske någon gång i veckan i alla fall. Det ger mig bara lycka när jag kollar på det, säger hon och skrattar.
”Bara positivt”
EM-framgången ger energi på flera plan. Hemma i Kungälv blir hon stoppad i mataffären av folk som grattar eller ger en klapp på axeln. Hon blev ett hetare namn hos sponsorer och tävlingsarrangörer. Och på en presskonferens tidigare i veckan, inför årets friidrottstävlingar i Folksam Grand Prix, var hon den självklara mittpunkten.
- Jag har aldrig varit så här exponerad tidigare. Men för mig har det bara varit positivt, jag tycker bara att det är kul att synas och uppmärksammas, säger Nilsson.
Baksidan av framgången är möjligen att Engla Nilsson, vars personliga utomhusrekord fortfarande “bara” är 1,86, får finna sig i att leva med lite mer press framöver.
- Men jag försöker att inte sätta någon press på mig, säger hon.
Kloka ord tycker Kajsa Bergqvist, den förra stjärnhopparen som sedan 2021 är Sveriges förbundskapten.
- Det gäller att hitta balansen, att inte vara nöjd men ändå vara lite snäll mot sig själv, säger Bergqvist.
- Jag lade så fruktansvärd press på mig själv att det nästan hämmade mig. Sista åren av min karriär… om jag inte hoppade två meter satt jag och bad om ursäkt på presskonferensen efteråt. Fast jag kanske hade vunnit. För Engla gäller det att ta med sig all positiv inspiration och tron på sig själv – men inte sätta pressen på sig själv att hoppa högt varje gång.
Tävlar i Stockholm
Engla Nilsson inleder utomhussäsongen i polska Opole på söndag. Därefter väntar en gala i Hengelo, Nederländerna, innan det är dags för Bauhausgalan på Stockholms stadion den 15 juni.
— Jag hoppas på höjder runt inomhusperset och jag vet att jag har det i mig. Men man vet aldrig med första tävlingen, det kan vara så att man inte riktigt är van vid sin ansats och blir för snabb eller kommer för nära ribban. Men jag vill hoppa högt, det är planen.
