Andreas Almgren fick visserligen sin bronsmedalj runt halsen direkt efter loppet på Nationalarenan i Tokyo.
Men det blev ett kort lån.
Efter firandet, tårarna, kramarna och allt annat som skedde i glädjeruset, fick han lämna tillbaka medaljen till arrangören.
”Bitit i den”
— De skulle väl göra graveringen, säger Almgren utan att riktigt veta.
— Jag hoppas att det är samma, för jag har bitit i den några gånger och jag hoppas att inga andra har gjort det.
Dagen efter det historiska loppet – Almgren blev den första blågula långdistanslöparen att ta en VM-medalj – var 30-åringen tillbaka vid arenan i Japans huvudstad. Den här gången räckte det med att vara utanför. Där klev han upp på prispallen och fick bronsmedaljen hängd runt halsen.
— Man har gått runt som i en dröm hela dagen. I dag har jag njutit av att jag har gjort en bra prestation.
Stort intresse
Under den drömlika dagen har Almgren märkt hur prestationen i Tokyo tagits emot i Sverige. Telefonen har plingat konstant, antalet nya meddelanden har snabbt blivit många och svensken har inte ens i närheten tiden för att hinna svara på alla.
— När jag slog Europarekord på 5 000 så tyckte jag det plingade mycket men det är inget mot vad det har varit nu. Jag har inte haft en chans att kolla igenom allt. Det är nästan som ett halvtidsjobb, säger löparen samtidigt som han håller medaljen i ett stadigt grepp med högerhanden.
— Den här vikten är perfekt i handen. Det känns lite surrealistiskt men det är gött att ha den, säger han.
På fredag springer Andreas Almgren försök på 5 000 meter. En eventuell final väntar under mästerskapets sista dag, söndag klockan 12.47.
