Blicken är tung men rösten stabil och envis när Ebba Andersson gång på gång tvingas berätta om fallet, paniken och känslorna när ett givet guld regnade bort i Val di Fiemme.
— En mardröm. Jag önskar att ingen annan ska få uppleva det, säger hon till presskåren efter loppet.
Klicka här för att följa oss på GoogleDet var under damstafetten som Andersson ramlade omkull, något Ebba anser skedde för att hon var för passiv i utförskörningen, rapporterar TT.
— Jag kan inte skylla det på någon annan. Jag blev lite för feg, lite för trött för att agera helt smart där och då.
”En del av spelet”
Samma frågor återkommer även på presskonferensen.
— Det är en kamp. Jag får kämpa för att bara sitta här. Men det är en del av spelet och man måste bara vara så tuff man kan i det här läget.
Det var när Andersson tappade sin skida som hon ramlade omkull under stafetten.
— Först tänkte jag att jag kunde fixa den själv, men sedan försökte jag bara gå fort jag kunde nerför backen till en av tränarna som kom springande med en ny. Sedan försökte jag bara minimera den katastrof som redan skett, säger Andersson.
Herrtränaren Lars Ljung blev hjälte i eländet.
— Jag såg det inte själv, men förstod att det hade hänt någonting så det var bara att springa allt det gick. Man springer ju i någon form av rus – man blir stressad, precis som Ebba är, berättar Ljung.
Tveksam för femmilen?
Under presskonferensen ifrågasätter även Andersson om hon platsar i det svenska laget på 50 km nästa söndag.
— Samtidigt vet jag att femmilen normalt passar mig bra så förhoppningsvis är jag en av de fyra, säger hon.
Dit är det hur som helst en vecka och gott om tid för att ladda om. Steg ett blir att åka hem till hotellet.
— För att ta en dusch och duscha bort alla dåliga känslor för i dag.
Och hon skadade sig åtminstone inte i fallet.
— Kroppen är okej, men inte hjärtat, säger Andersson.
